Författarbesök

Idag hade vi författarbesök av Dan Höjer. Solklart bästa författarbesöket jag varit med om. Men det hinner jag inte skriva mer om nu, för nu ska jag läsa en bok. 

Tips från Stampe

*Skalla inte bildörrar.

*Nys inte ens nära öppna bildörrar.

*Ha alltid lite servetter i bilen så att du kan hålls tryck mot jacket i pannan medan du kör hem... 

Kval i ficering

Idag jobbade Frosch i kiosken på Cloettavallen. Tack vara det kunde både han och jag se BK Ljungsbros kvalmatch. Var ju annars lapp på luckan och ett 20-tal som såg matchen genom staketet. Slacha stod t.ex. på tennisbanan och tittade. Tack Tjoffla och tack Frosch.

Matchen vann BKL med 2-0 mot Dagsberg. Nu är det 2 matcher ifrån division 3-spel. De matcherna spelas i Jönköping och i Norrköping, så där får vi svårare att nästla oss in. Får kanske bli att se på pay per view. 

Efter torsdagens besök hos magiska Osteopaten är jag för övrigt sämre i kroppen. Mest en minnesanteckning för mig själv. Hoppas det är en sån där "det blir värre innan det blir bättre" eller vad det heter. 

The people in Dubai don't like the Flintstones. But the people in Abu Dabi do... 

För skolan

Idag när jag lämnade på förskolan så kilade Appen i förväg in på sin avdelning. När jag och Frosch passerade inom synhåll från frukostbordet ropade en av Appens kompisar:

"Dä Tsutsu". 

Jag älskar att han lärt sina kompisar vad brorsan egentligen heter. 

På tavlan vid Frosch avdelning hade personalen skrivit "Vi hälsar vår nya Kompis Kille ******* välkommen till oss!". Till att börja med är ju särskrivningen rolig. Vilken kompis har haft turen att få sin kille till samma avdelning? Sedan är det ju förunderligt att de känner ett behov av att skriva ut att det är en kille. Jag brukar sällan bli "Genuskränkt" men va f*n. Alla gånger innan har det stått "...vår nya kompis..." Gissar att deras förklaring hade varit att den nya hade ett ovanligt namn som var svårt att avgöra om det var en tjej eller kille. Känns det viktigt att folk vet det?

Namnet avslöjade heller inte om barnet var mörkhårig, lång, skelögd eller bra på fotboll. Har man sagt A måste man säga B. 

Ciao! 

Panik i rör

Idag har jag legat i ett rör i över en timme. En magnetkamera. Jag var inte ett dugg orolig inför. Höga ljud har jag inga problem med (då jag nästan helt saknar volymuppfattning), ligga stilla låter inte så svårt, jag är uthållig och det finns typ inget som kan gå fel om man inte råkat ta med sig lite metall in.

När mitt huvud kommit några decimeter in i röret och jag sneglade ned mot hon som skjutsade in mig fick jag en sån jäkla klaustrofobi. Panikattack typ. Om jag inte vore så rädd för att göra bor ät mig så hade jag tryckt sönder "panikknappen" jag fått i handen, kravlat mig ut och löpt därifrån. Var millisekunder från att jag gjorde det ändå. Inte en gång utan typ 10-20 gånger. Utspritt över säkert 20 minuter. När jag fick prata med "operatören" för första gången och berättade att det var väldigt jobbigt så släppte mycket och han såg till att återkomma med rapporter på hur lång tid det var kvar.

Jag visste ju innan att jag har problem med trånga utrymmen. Alltså inte hissar eller grottor eller så utan bara när min rörlighet begränsas. Är lika illa när jag spänns fast i en livräddningsbår (vet jag sjukt nog av erfarenhet). Jag tror det kommer från när jag blev fast i en låda när jag var liten (lång story) och jag kände ju av det senast när vi var i skärgården och jag nästan gav upp att kunna sova i loftsängen som hade taket precis över. Ändå hade jag inga tankar på att jag skulle kunna få en sån reaktion i röret. 

Bidragande orsaker var säkert att huvudet typ spändes fast (att inte kunna småknycka med nacken är fruktansvärt), att "taket" var mycket närmare än vad jag föreställt mig (så stort rör och ändå nästan så att näsan slår i taket), att tiden kändes helt oövervinnerligt lång att ha panik i, att det (nästan) konstanta öronbedövande ljudet gjorde det helt omöjligt att tänka på annat och att paniken gjorde att jag blev överhettad och ökentorr i munnen vilket gjorde saken ännu värre.

Hur jag tog mig igenom det? Djupandning funkade en del tillfälligt. Att fuska med huvudet genom att dunka åt sidorna vid något tillfälle släppte lite på panikkänslan i nacken, men ökade ljusinsläppet. Att fuska med tårna gjorde att jag kände mig friare. Att räkna tänderna med tungan var ett genidrag. Att jag slutade blunda (när operatören tipsade om motsatsen) och istället växlade mellan blunda och titta skapade en känsla av förändring. Att jag hittade en färgflaga som såg ut som ett hundhuvud gav lite trygghet. Nedräkningen (som jag är helt säker att han fuskade med) hjälpte en hel del liksom att bara få dela med sig av känslan till någon. 

Nu förstår jag kanske lite mer hur det är för folk med fobier och/eller panikattacker. Tur för mig att det inte är så många gånger i livet som man måste in i trånga rör.

Väldigt långt inlägg som säkert inte ger något för någon mer än mig. Men, tack bloggen för att jag fick skriva av mig. Det hjälper alltid.

Godnatt! 

Över till lokala sporten

Vi börjar med 2 mindre roliga och en riktigt tråkig nyhet. 

*Kisa vinner division 5 och avancerar till 4an.

*Mjölby vinner 3an och går upp till 2an.

*IFK Wreta Kloster kommer näst sist i division 5 och ramlar ner till 6an.

Sedan över till den glada nyheten. 

*BK Ljungsbro slutar 2a i division 4 och kommer därmed att kvala för en plats i division 3.

Tillbaka till stora Sporten:

Vi har bara ett resultat värt att nämna. Arsenal följer upp segern mot Liverpool i cupen med en seger i ligan mot Sheffield United. 2-1 efter mål av Saka och Pappa-Pepe-Packar-Paket.

God afton! 

28 på 4

28 utvecklingssamtal (parallellt med undervisningen) på 4 dagar måste vara någon form av rekord. Vi var visserligen 2 stycken, men vi hade aldrig samtal samtidigt. Som bonus passade vi på att ha både fikavecka och köksvecka samtidigt. Nu är det gjort och vi kan börja andas igen.

Nästa vecka är det mycket sjukvårdskontakter. Jag kör en magnetröntgen på tisdag och ett besök hos osteopat på torsdag. Frosch kör 5års-kontroll på fredag. 

Appen var nära sjukvård igår. Riktigt läskigt. Klättrade på farmorn och farfarns mur. Trillade och föll rakt mot staketet som står på muren. Högst upp på staketet är det typ spett. Inte vassa givetvis (det är inget fängelse, men ändå spett). Ett sånt spett rispade träffade honom på halsen/nacken och gjorde en rejäl rispa. Tur i oturen att det inte tog värre.

Ciao! 

IUP - Va e de?

Sedan det förra veckan blev klart att vi inte ska skjuta på utvecklingssamtalen utan köra nästa vecka så har det varit sjukt körigt. Alla gamla individuella mål ska utvärdera, nuläget ska beskrivas för samtliga elever och nya mål ska sättas upp. Normalt 3 hektiska veckors jobb blev 1 dryg veckas kaosstressiga jobb. Nu är det gjort iaf och nu gäller bara att hålla sig frisk så att man kan genomföra samtalen. Lille Bus är förkyld... 

På tal om jobbet så var jag den enda som ville ha samtalen digitalt. De andra tyckte att det var för svårt att lära sig och att det skulle verka oproffsigt om vi inte hanterade det bra. Vem kan inte hantera ett videosamtal? Föräldrar hade hört av sig och var oroliga för att barnen skulle känna sig otrygga om det blev digitalt och barnen då satt med oss på skolan. Om jag kände så skulle jag byta skola för mina barn... 

Hallgolvet är färdigt. Woho! Blev bra.

Det är så sjukt skönt att ha nära till ett underbart grönområde för barnen. Visst vore en större trädgård trevligt, men det skulle ändå inte få plats en lekpark, en fotbollsplan, en pumptrack-bana, flera dungar osv. Och framför allt inte en massa barn från kvarteret som barnen leker med. Väldigt idylliskt och härligt. Bra förutsättningar för en fantastisk barndom. Dessutom behöver vi inte klippa gräset eller träden. 

Idag lektes det tjuv och polis med tjejer och killar i spannet 2-9 år gamla. 

Var även avslutning på fotbollsskolan idag. Lite träning, lite korv med bröd och en medalj. Frosch var mest eld och lågor över att ha fått reda på att de skulle spela matcher mot andra lag nästa år. 

Kiro golvo

Bästa kuren mot ont någonstans är att boka in en tid hos någon specialist. Innan du hinner dit så är det garanterat bättre (men inte bra för då skulle det ju räcka att ha en stående tid som man bokar av). Ryggen han komma tillbaka till en mer normaldålig nivå innan jag träffade kiropraktorn. Kan ju också ha berott på att jag kört på andra värktabletter än vad doktorn gav mig, de senaste dagarna. Eller att jag varit väldigt bra på att undvika ståendet på jobbet. Eller att det varit kasst de 7-10 dagarna som svackor ofta varar.

Kiropraktorns dom var att jag var rörlig, hade medgörliga muskler och en lätthanterlig ryggrad. Dessutom gjorde jag allt helt rätt. Så det var orimligt att det inte blir bra. Han tyckte att röntgen var Helt rätt, men att det nästan helt säkert inte skulle ge något. 

Varje gång den kiropraktorn pratar tänker jag att han måste vara den mest kunniga personen jag träffat. Och samtidigt väldigt smart. 

---

Nu har vi nya klinkers i hallen. Som vi inte får gå på. Vi kan alltså inte använda ytterdörren, toaletten, kontoret där jag har alla mina kläder eller trappan upp till våra sovrum. Eller ok, vi kan klättra upp i trappen och jag kan ninja mig in på kontoret. Imorgon hoppas vi att vi kan sluta vara ninjor igen. Sen måste man ju inte sluta bara för att man kan... 

Gammal

Min rygg har ju varit riktigt usel sedan förra veckan, så jag var ganska nöjd när jag kunde ta ut de 4 elever som inte var färdiga med en text, till fritids lokaler. Där har de nämligen en soffa...

När jag startat igång eleverna så lade jag mig i soffan och jobbade lite. Ganska snart hör jag dock från en av eleverna:

"Jörgen sitter och chillar!" 

Varpå en liten tjej svarar:

"Näe. Han jobbar faktiskt. Han försöker komma ihåg saker och det är inte så lätt när man är gammal."

Killen bredvid blev orolig att jag tagit illa vid mig, men andades ut när han hörde att jag inte kunde hålla mig för skratt när jag sa till dem bestämt att de skulle vara tysta.

Efter jobbet bytte jag barn med syrran. Matteläxor med Walleman mot att läsa med Frosch och Lille Bus. 

20-tal

Igår fick min far sin födelsedagspresent. 20-tals middag (1920-tal) och mordgåta. Gott, trevligt och kul. Höstbuffén från P2 var väldigt god. Mordgåta knäckte vi på nolltid. Klädseln var tidstypisk. Utöver fars 65-år firade vi även att det var, på dagen, 100 år sedan min farmor föddes.

Idag är det säsongens första NFL-söndag. Woho! Patriots (med Cam Newton istället för Tom Brady) mot Dolphins blev det ikväll.

Imorgon börjar de lägga nytt golv i hallen. Spännande. 

Största lilla hjärtat

Frosch fick en förskolekamrats mamma att börja gråta. Vi tar det från början... 

Här om dagen kom Frosch hem och berättade glatt att han hade kramat förskolekompisen E, 12 gånger. "Jag vet hur man gör. Man frågar om hon vill ha en kram och ibland vill hon det." E har autism och vill gärna ha lite avstånd till folk.

Så någon dag efter så träffade Stampe Es mamma när hon hämtade barnen. Es mamma berättade att när hon lämnat E så hade E sprungit fram till Frosch och gett honom en kram. Mamman hade blivit helt ställd. E kramas inte. Ytterst sällan ens sina föräldrar. Mamman hade blivit så lycklig att hon var tvungen att sätta sig i bilen och gråta en stund innan hon kunde åka till jobbet.

Jag började nästan gråta när Stampe berättade om det. 

Vi älskar olika. 

Prata på

Frosch fick godkänt av logopeden. Träningen har gett resultat och nu ska det sista finliret komma av sig självt. Bra jobbat Frosch!

Mitt blod påstår också att jag inte har reumatism eller skelettförändringar. Får se vad mitt skelett säger (men först framåt andra halvan av oktober). 

Sverige ser ut att förlora sin andra match på några dagar i Nations League. Jag tycker ändå att de har gjort det väldigt bra. Förlora mot världsmästarna (slumpmål) och europamästarna (med 1 man kort i mer än halva matchen) kan man ju tyvärr göra ändå.

Ciao! 

Kalashelg

Frosch är numera 5 år. Underbara bästa Frosch.

Igår var det kalas i Hult. Idag var det kompiskalas i badet. Imorgon blir det kalas hemma när mormor och morfar kommer. 

Vi har hunnit med att hjälpa Tjoffla lite med flytten också. Nu är vi grannar, men på helt olika gator. 

Frosch hann träna fotboll innan kalaset.

Fullt kalasigt ös. Skönt att vi fick/får hjälp av Hultarna med firandet igår, av lill-moster med kalaset idag och av Vimsebyarna imorgon.

Ha en kalasnatt! 

3-2-1

Nu har Frosch räknat ner i över 100 dagar. På fredag fyller han år. Shit vad han har längtat.

Idag var jag på VC och träffade en läkare (inte min riktiga, för han var sjuk) för min rygg. De vill utesluta diverse mer eller mindre möjliga orsaker. Reumatiska sjukdomar och lite annat. Så jag har fått lämna blod och ska på röntgen framöver. Fick massvis med smärtstillande också. Däremot körde de inte in en nål i ryggraden. Men om inte de andra testerna ger något så är nål i ryggraden nästa steg. Låter oskönt. 

Idag var även Frosch på VC. Han lämnade blod för att kolla järnnivåerna och så att han inte är glutenintolerant. Stampe och han själv rapporterar att han skötte sig jättebra. Stolt pappa.

God afton!