Ibland är det svårt att sluta ljuga när man väl har börjat. Då kan det bra att ha mycket fantasi...
Konversation mellan mig och en kille i 7års-åldern när vi skulle gå ner för att äta mellis:
Jag: Kom nu K, det är dags att äta mellis!
Killen: Nej, mina föräldrar ska hämta mig nu...
J: Men vad bra, dom kommer ju från matsalshållet. Då är det ju bara att du följer med ner.
K: Nej, de skulle hämta mig Här om 3 minuter.
J: Ehh... Hur dags skulle de hämta dig?
K: Om 3 minuter.
J: Ok... Är det riktigt sant det du säger nu?
K: Ja.
J: Men, hur kan du veta att det är om 3 minuter när du inte har någon klocka?
K: De sa att de skulle komma 3 minuter efter att det blir sol, och nu är det ju sol.
J: Nu hittar du väl bara på? Man kan ju inte veta exakt när det ska bli sol.
K: Jo vi har en ny surfplatta som kan säga exakt vilken minut solen kommer.
J: Eller så är det så att du vill stanna kvar och spela basket istället för att äta mellis? Kom nu så går vi. Vi ser när dina föräldrar går förbi.
K: *Buttert* Ok då...
Mamman kom och hämtade killen lite mer än 2 timmar senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar