Stolt

Måste bara skriva att jag är otroligt stolt över Frosch. Sen vi fick reda på att han skulle till logopeden har han varit anti. Igår bröt han ihop fullständigt över det. Jag var helt säker på att det skulle bli Gymnastik-vägran all over again och kände mig fruktansvärt maktlös. Att missa bra och/eller roliga grejer för att det verkar lite läskigt eller jobbigt är verkligen en vana som jag verkligen inte vill att grabbarna ska få. Jag ångrar de gånger jag varit sån.

Så idag så lät jag bli att prata så mycket om det (tänkte att vi får ta smällen när det kommer). Frosch sa ingenting om det, men försökte däremot lugna (en lugn) Appen inför att vi skulle lämna honom hos farmor och farfar. "Vi kommer tillbaka Appen. Det är ingen fara."

Väl hos logopeden märktes ju hans oro, men han bet ihop och när logopeden ropade upp honom (i ett öde väntrum) så stegade han fram och hälsade, tog ett steg tillbaka för att fånga min hand och sen följde vi med. Då var han ju igång och resten var en dans på rosor. Han snackade på som bara han kan, imponerade stort på allt vi vet att han äger på, men det blev ändå tydligt vilka detaljer vi ska jobba med. 

Är så otroligt stolt. 

Nu ska jag sova, för imorgon är det Julafton!