Om inte filmen från JoJs bakside-zoo funkar i förra inlägget så kan ni testa den här länken.
tisdag 14 juli 2015
Spök
Som ni kanske märkt har bloggen semester. För att kompensera för solbristen kommer här ändå en sann historia från Nora.
När vi besökte Nora för några veckor sedan bodde vi på en Herrgård som låg någon mil utanför staden. Det mesta på Herrgårdens ägor var ganska nergånget, men flygeln som vi fick bo på övervåningen av kändes ändå helt ok. Boendet bestod av ett v-format rum och ett badrum med dusch. På långsidan av rummet fanns det fönster i golvnivå där man kunde titta ut över gårdsplanen och herrgården (om man la sig på mage på golvet). På kortsidan, alldeles intill sängen, fanns ett fullstort fönster, i normal höjd. Där kunde man titta ut över en hage med några hästar i. Fönstret fungerade även som nödutgång då det utanför fönstret fanns en gammal halvmurken trätrappa med räcke som gick ner längs husväggen. Själva huset var byggt på mitten av 1800-talet, men boendet var renoverat på 1990-talet, så det var mysigt men ändå hyfsat fräscht.
Det var inte många gäster på Herrgården, men jag hade sett att det bodde ett annat par i samma flygel som oss och några i den andra flygeln. Det var helt enkelt väldigt lugnt och stillsamt. När vi på kvällen kom tillbaka efter middag i Nora och Stampe gjorde sig i ordning för att sova blev jag därför lite förvånad då jag hörde barnskratt och lek utanför huset. Var dock inte nyfiken nog för att lägga mig på golvet och titta vad det var för barn utan när Stampe var klar gjorde jag mig iordning, drog ner rullgardinen och kröp ner i sängen.
Stampe somnade innan jag hann närma mig sängen och jag var själva ganska nära att somna då jag återigen hörde barnskratt utifrån. Vaknade till lite och funderade på om det inte lät mer som om det kom från hästhags-hållet än gårdsplanen den här gången. Tänkte att barnen lät för små för att vara uppe vid den tiden. Tänkte dock att de hade sommarlov och försökte somna igen. Då hör jag från gaveln på huset 3 tydliga knak. Tänker att om några barn ska smyga uppför trätrappan och knacka på fönstret som bus så kommer jag bli klarvaken och Stampe livrädd. Hör dock inget mer och efter ett tag så somnar även jag.
Morgonen efter berättar jag för Stampe om ljuden. Stampe som är lite mer nyfiken av mig, och därmed har lite bättre koll, säger bestämt att det inte bor några barn i någon av flyglarna. Det var bara par som bodde där. Stampe ser ut att fundera på om det var läskigt eller om jag var knäpp, men beslutar sig för att ta en dusch.
Då jag inte hade något bättre att göra bestämde jag mig då för att kolla upp herrgårdens historia.
Herrgården var från början bara en mindre gård som tillhörde en framgångsrik bergsman. När han gick bort vid ganska ung ålder tyckte hans driftiga änka att det var på tiden att det syntes hur framgångsrik familjen var. Hon såg till att bygga till huvudbyggnaden så att de fick flest fönster i bygden (flest fönster = mest framgångsrik). Dessutom byggdes 2 flyglar så att det blev en riktig herrgård. När änkan gick bort kring 1860 tog äldsta sonen över Herrgården. Sonen var ännu mer fäst vid att visa familjens storhet. Tyvärr var han inte lika bra på att hantera ekonomin som modern varit. Så när han sett till att bygga Bergslagens största ladugård (inte för att ha djur i utan bara lite som show off), bygga ett hypermodernt tröskverk och lite annat hjäftigt så var pengarna tokslut och han tvingades sälja Herrgården för ett skampris.
Efter ett antal privata ägare köpte landstinget Herrgården i början av 1900-talet. De använde sedan under många år Herrgården som hem för vanartiga pojkar. Den sista föreståndaren på hemmet var dock en allt annat än trevlig man. Han tog bland annat med sig de olydiga pojkarna ut till en ö i den intilliggande sjön för att där straffa dem utan att folk i bygden skulle höra vad som pågick. Skriken från pojkarna och föreståndarens piska spred sig dock ut över sjön till alla intilliggande gårdar. Detta ledde till slut till att landstinget valde att stänga ner boendet. Innan dess hann även några pojkar få nog och sätta eld på höskullen för att hämnas.
När jag berättade detta för Stampe så blev hon väldigt sugen på att åka vidare så fort det bara gick. Kanske att vi hörde några små pojkfniss och såg någon märklig skugga på brandtrappan när vi rullade ut från gårdsplanen.
---
Som bonus slänger vi även med ett klipp från JoJs bakside-zoo. När rådjur, harar, katter, Stampe, myror och spindlar gått och lagt sig kom den här liraren fram och ägnade sisådär 30 minuter åt att flyga runt vårt förråd varv efter varv.
Ha en fortsatt trevlig sommar!
När vi besökte Nora för några veckor sedan bodde vi på en Herrgård som låg någon mil utanför staden. Det mesta på Herrgårdens ägor var ganska nergånget, men flygeln som vi fick bo på övervåningen av kändes ändå helt ok. Boendet bestod av ett v-format rum och ett badrum med dusch. På långsidan av rummet fanns det fönster i golvnivå där man kunde titta ut över gårdsplanen och herrgården (om man la sig på mage på golvet). På kortsidan, alldeles intill sängen, fanns ett fullstort fönster, i normal höjd. Där kunde man titta ut över en hage med några hästar i. Fönstret fungerade även som nödutgång då det utanför fönstret fanns en gammal halvmurken trätrappa med räcke som gick ner längs husväggen. Själva huset var byggt på mitten av 1800-talet, men boendet var renoverat på 1990-talet, så det var mysigt men ändå hyfsat fräscht.
Det var inte många gäster på Herrgården, men jag hade sett att det bodde ett annat par i samma flygel som oss och några i den andra flygeln. Det var helt enkelt väldigt lugnt och stillsamt. När vi på kvällen kom tillbaka efter middag i Nora och Stampe gjorde sig i ordning för att sova blev jag därför lite förvånad då jag hörde barnskratt och lek utanför huset. Var dock inte nyfiken nog för att lägga mig på golvet och titta vad det var för barn utan när Stampe var klar gjorde jag mig iordning, drog ner rullgardinen och kröp ner i sängen.
Stampe somnade innan jag hann närma mig sängen och jag var själva ganska nära att somna då jag återigen hörde barnskratt utifrån. Vaknade till lite och funderade på om det inte lät mer som om det kom från hästhags-hållet än gårdsplanen den här gången. Tänkte att barnen lät för små för att vara uppe vid den tiden. Tänkte dock att de hade sommarlov och försökte somna igen. Då hör jag från gaveln på huset 3 tydliga knak. Tänker att om några barn ska smyga uppför trätrappan och knacka på fönstret som bus så kommer jag bli klarvaken och Stampe livrädd. Hör dock inget mer och efter ett tag så somnar även jag.
Morgonen efter berättar jag för Stampe om ljuden. Stampe som är lite mer nyfiken av mig, och därmed har lite bättre koll, säger bestämt att det inte bor några barn i någon av flyglarna. Det var bara par som bodde där. Stampe ser ut att fundera på om det var läskigt eller om jag var knäpp, men beslutar sig för att ta en dusch.
Då jag inte hade något bättre att göra bestämde jag mig då för att kolla upp herrgårdens historia.
Herrgården var från början bara en mindre gård som tillhörde en framgångsrik bergsman. När han gick bort vid ganska ung ålder tyckte hans driftiga änka att det var på tiden att det syntes hur framgångsrik familjen var. Hon såg till att bygga till huvudbyggnaden så att de fick flest fönster i bygden (flest fönster = mest framgångsrik). Dessutom byggdes 2 flyglar så att det blev en riktig herrgård. När änkan gick bort kring 1860 tog äldsta sonen över Herrgården. Sonen var ännu mer fäst vid att visa familjens storhet. Tyvärr var han inte lika bra på att hantera ekonomin som modern varit. Så när han sett till att bygga Bergslagens största ladugård (inte för att ha djur i utan bara lite som show off), bygga ett hypermodernt tröskverk och lite annat hjäftigt så var pengarna tokslut och han tvingades sälja Herrgården för ett skampris.
Efter ett antal privata ägare köpte landstinget Herrgården i början av 1900-talet. De använde sedan under många år Herrgården som hem för vanartiga pojkar. Den sista föreståndaren på hemmet var dock en allt annat än trevlig man. Han tog bland annat med sig de olydiga pojkarna ut till en ö i den intilliggande sjön för att där straffa dem utan att folk i bygden skulle höra vad som pågick. Skriken från pojkarna och föreståndarens piska spred sig dock ut över sjön till alla intilliggande gårdar. Detta ledde till slut till att landstinget valde att stänga ner boendet. Innan dess hann även några pojkar få nog och sätta eld på höskullen för att hämnas.
När jag berättade detta för Stampe så blev hon väldigt sugen på att åka vidare så fort det bara gick. Kanske att vi hörde några små pojkfniss och såg någon märklig skugga på brandtrappan när vi rullade ut från gårdsplanen.
---
Som bonus slänger vi även med ett klipp från JoJs bakside-zoo. När rådjur, harar, katter, Stampe, myror och spindlar gått och lagt sig kom den här liraren fram och ägnade sisådär 30 minuter åt att flyga runt vårt förråd varv efter varv.
Ha en fortsatt trevlig sommar!
onsdag 1 juli 2015
Nora i bilder
Vi var i Nora söndag - måndag. Imorgon kanske jag skriver en sann spökhistoria från vår resa, men tills dess får ni hålla till godo med några bilder.
EM-guld
Guld! Vilka profiler! Vilka vändningar! Vilka hjältar!
Vilken fantastisk turnering de gör. Vilken otrolig saga.
De krånglar sig vidare från en tuff kvalgrupp på typ sista sparken. De vänder ett hopplöst underläge mot mästar-Frankrike. De slår Italien trots underläge och 1 man utvisad. De åker på en otroligt psykologiskt tung förlust mot England. De reser sig och hämtar upp underläge mot ett storspelande Portugal. De kör över Danmark i semin. Sen nöter de ner ett Portugal som slagit Tyskland med 5-0 i semin och vinner på straffar.
Galet.
EM-GULD!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)