Här kommer lite oväntat en sann berättelse från verkliga livet.
Frodis och jag var ute på promenad. Vi gick ner längs Cloettavägen och framför oss hade vi en flängig kille (typ 8-10 år) med uppknäppt vinterjacka med luvan uppe. Han var lite yvig i sina rörelser och petade lite här och var med pinnen han hade i ena handen. När vi kom fram till kanalen (kanalen = Göta kanal. Alltid.) gick jag och Frodis över bron. Killen med pinnen gick ner i kanalen.
Kanalen är nästan helt tömd på vatten. Det är några få decimeter djupt och fortfarande is. Killen med pinnen gick fram till isen och petade lite med pinnen. Frodis och jag svängde och gick längs med kanalen så att vi hade uppsikt över killen. Killen hade nu blivit så modig att han tagit ett steg ut på isen. Isen siktade betänkligt. Det verkade killen tycka var kul och han började gunga igång isen ordentligt.
Plötsligt gav isen (givetvis) vika under hans ena fot och han föll åt sidan. Höften träffade isen med rejäl kraft och skapade ett rejält hål som båda benen fick plats i. Killen rullade ur hålet, av isen och ut i leran. Han flög upp och skrek rakt ut. Jag var på väg att kolla hur det gått när jag ser att han mitt i skriket sliter upp mobilen ur ena byxfickan och börjar vifta frenetiskt med den. Han tar en paus för att kolla om den funkar och fortsätter sedan att veva den i luften. Fortfarande viftandes går han sedan 10-15 meter längs med isen innan han kliver ut på isen igen och korsar den över till andra sidan.
Våra tankar går till ovan nämnda mobil samt mänsklighetens framtid.
Ciao!
