Bätta

När man kommer hem efter en lång arbetsdag, öppnar dörren och det kommer en liten 2-åring springandes mot en skrikandes "Pappi! Du min bätta vän!", då vill man inte sluta krama honom. 

40

Tjo! Jag är 40 nu. År alltså. Kanske inget att skryta med, men det finns ju folk som inte ens är hälften så gamla.

Födelsedagen startade med mysigaste firandet på morgonen. Frode hade varit väldigt drivande i planerandet som jag förstått det. Jag fick flytta över till en tillfixad Frodesäng där jag fick presenter och sedan gofrukost i soffan.

På jobbet körde vi ett nationellt prov på morgonen, men utöver det var det svårt att få så mycket vettigt gjort. Jag blev stoppad överallt av barn i alla möjliga åldrar som skulle gratta och sjunga. Jag blev firad av kollegorna. Det kom barn med disktrasor, frigolit, bilder på händer och Liza Marklund-böcker då och då. På eftermiddagen så hade mina 2 klasser fixat en stor födelsedagsfest med frågesport, dansuppvisning, dansstopp, popcorn, frukt osv. Trots att jag var tveksam om min hjärna skulle palla dagen så gick det faktiskt.

När jag kom hem så blev det ett alldeles lagom firande med exotisk planka och tårta.

De flesta presenterna är sådant som får vänta tills världen blivit mer normal. Då hoppas jag att min skalle och gärna även min rygg också blivit mer normal.

Ciao! 

Fånga lyra!

Jag låg, däckad, på kontoret och tittade när grabbarna spelade fotboll. När Appen småtröttnat stod Frosch och sköt mot väggen. Så fick ha på en bra träff som tog högt upp på väggen och sedan klockrent ner i famnen på honom.

-Wow! Lycka till att göra det där igen, sa jag. 

-Igen? svarade Frosch. 

Så släppte han bollen, drog till på volley, träffade hörnet där vägg mötte tak och skåp och sedan klockren lyra igen.

När jag fick tillbaka luften berättade jag för honom att han var magisk. 

Lite senare kom han på att han ville att hans mamma skulle få se att han var magisk. Så han bad mig filma. Krävdes några försök, men sedan satt det. Hoppas länken här nedanför funkar. 

Magisk