lördag 31 oktober 2020

Jakten på viruset

Frosch satt i en veckas karantän hemma för att resten av familjen var förkylda. Han var bara hemma (utan besök) eller ute. Ute var han inte nära någon annan. I onsdags var vi äntligen fria att gå ur karantänen och åkte då och lämnade bilen på service. Medan bilen servade hängde vi i bilaffären samt tog en sväng genom ett lugnt Dollarstore. Sedan åkte vi hem. Torsdag morgon började Frosch kräkas. Vad är oddsen för att lyckas bli smittad med de förutsättningarna?

Nu är det färdigkräkts och 48 timmar därefter avklarade. 

Allt annat skit tänker vi rinner av inom kort. Om Trump torskar på tisdag så rinner det garanterat snabbare. 

Jag avslutar med att citera Lille Bus:
"Gonatt gubben!" 

tisdag 27 oktober 2020

Den stora jakten på isteet - ano 2014

Råkade gå in på "utkast" här på bloggen. Blev nyfiken på ett påbörjat inlägg om iste från 2014. Tror inte att det någonsin kommit ut på bloggen innan, så håll till godo, dryga 6 år senare:

"Innan vi sätter igång kanske vi ska reda ut ett och annat. Te (ni vet drycken som man dricker ur en kopp när man går runt och socialiserar med grannarna) stavas på svenska ju Te. Inte The, inte Tea, inte Té utan helt enkelt ett t följt av ett e. Te.

Iste är en kallare, sötare och godare variant på te.

Isteet är bestämd form på ordet Iste.

Då så...

Stampe och jag fick lite tid över mellan laserbehandling och lägenhetsvisning, så vi gjorde stan. Stampe shoppade kläder och jag gav mig ut på en intensiv jakt på iste. Jag var sjukt törstig, men låste mig lite på att det skulle vara just den magiska drycken iste jag skulle ha (givetvis i kyld form).

Jag började i spelaffären i Gränden. De hade inte så stor kyl, så helt överraskande var det inte att de hade något iste, även om jag såg en del andra drycker som de borde ha prioriterat lägre (läs: Alla drycker de hade). Kändes dock inte som något större problem utan jag vandrade vidare upp till Trädgårdstorgets Tobaksaffär. De hade ingen kyl alls, så jag letade inte särskilt hoppfullt efter kylt iste. Knallade istället tvärs över gatan till Pressbyrån på Trädgårdstorget. Där fanns mest tidningar. Helt sjukt många tidningar faktiskt. Lite dryck, men inget iste. Tog en lov kring caféstugan mitt på torget. Inget iste. Fick ge upp, tänka om och byta torg. Klev in på Pressbyrån på Stora torget och möttes av en hel (och rätt så stor) vägg fylld av kylda drycker. Tog ett tag att ögna igenom alla (lite längre för att jag även passade på att räkna hur många olika sorter de har). 117 olika sorters dryck - 0 iste. Rundade sedan hörnet mot storgatan. Där satt en tiggare i typ 20-årsåldern. Hon gömde dock undan burken och började istället att flirta med mig. Hon såg inte ut att ha något iste, så hon kammade noll. Vidare in på spelaffären på Storgatan. 2 kylar, inget iste. Killen i kassan tipsade om Hemköp om jag letade efter iste (flummade även något om att han kanske kan blanda ihop någonting smarrigt, men jag var redan på väg mot Hemköp). Hemköp höll på att bygga om och hade dessutom inget iste. Började nu bli lite deppig, men insåg att jag inte hade det så illa ställt ändå när jag såg en massa människor som samlats runt en man som ramlat och slagit huvudet i plattorna. 

Hoppade in på cafét vid bokhandeln."

Ja där tog utkastet slut. Jag tror inte cafét vid bokhandeln hade iste. Men känner jag mig själv rätt så gav jag inte upp förrän jag fått mitt iste. Kanske letar jag än idag. 

God afton! 

Stor som pappa

Jag och grabbarna såg på amerikansk fotboll i söndags kväll. Då påpekade jag för Frosch hur stor en spelare var (JJ Watt).
-Är han lika stor som dig, pappa? 

Jag blev tvungen att kontrollera om han är det. Visade sig att han är 6cm längre än mig och väger nästan exakt dubbelt så mycket. Så, ja. 

Som ni ser är han även något större än Messi. 

lördag 24 oktober 2020

Annorlunda sjukdag

Vi har kört sjukstuga här ett tag nu. Alla förutom Frosch. 

Idag såg vi till att komma hemifrån lite. Utan att träffa andra människor. Blev en biltur ut i skogen och sedan en lååång promenad rakt ut i skogen. Det blev mycket bergsklättring och mycket svampplockning. Grabbarna imponerade stort med sina klätter- och promenadskills.

När vi kom hem såg vi BK Ljungsbros sista kvalmatch. Taskiga förutsättningar inför: Dagsberg var tvungna att vinna mot Jönköping, samtidigt som Ljungsbro var tvungna att vinna mot Derik med 4 fler mål än vad Dagsberg förhoppningsvis vann med. Förutsättningarna blev inte bättre när både Derik och Jönköping tog ledningen med 1-0.

Men Dagsberg vände till 2-1 och när Ljungsbro samtidigt prickade in mål efter mål så såg det omöjliga nästan möjligt ut. Då, i 90e minuten, gjorde Jönköping 2-2 och det spelade ingen roll hur många mål BK gjorde. 

Men den här dagen var Ljungsbros dag. Dagsberg gjorde 3-2 på övertid och Ljungsbro tuffade på fram till 7-1. BK Ljungsbro upp i 3an! Riktigt Hollywood-manus. Hurra och grattis! 

torsdag 22 oktober 2020

Sätt i fråga

Nu börjar jag ifrågasätta mitt utnämnande av Fåret Shaun-raden som tidernas bästa textrad. Jag är inget Mumbo Jumbo-fan, men deras låt om Anders Tegnell är genialisk. Pricksäkra rader som "Distriktsmästare i MS Röj" och "Han är som Jesus med synfel" toppas ändå av
"Som en blandning av Hulken och ett glutenfritt bröd."

https://youtu.be/JLkhJrv7VK8

Sjuk stuga

Här på A30 kör vi sjukstuga för tillfället. Frosch är den enda krya.

Jag har aldrig förstått hur baseball kan vara så stort i USA. Men å andra sidan har jag aldrig sett särskilt mycket baseball. Så igår när Lille Bus sov och vi har sportkanaler på tillfälligt besök så bestämde jag mig för att ge det chansen. Var match 1 i World Series. Det är liksom baseballens Super Bowl. Eller "final" som vi kallar det over here.

Så, vad ger jag då för betyg till baseball. Jag som älskar all sport, oavsett om det är grekisk romersk brottning med män i brottarbrallor eller flickor 7 som spelar kanotpolo? Det var jättetråkigt. Sporten är ju ingenting. I min "titta på sport"-ranking hamnar baseball någonstans kring dart och vattenpolo. Alltså en bit efter bowling och dressyr. Att ha baseball som nationalsport är ungefär lika vettigt som att rösta fram Trump som president.

Mest geniala textraden någonstans någonsin måste ju vara "När det ska lajas är det ingen som kan klå´n!" Ville bara nämna det. Vem är geniet bakom textraden? 
Originaltexten är för övrigt:
"He even mucks about with those who cannot bleat."

Krya på oss! 

söndag 18 oktober 2020

Heja miljön

Efter att ha hört Jimmie Åkesson debattera miljö- och klimatfrågor har jag nu bestämt mig: Vi ska sluta sopsortera och bara dumpa allt i skogen. Istället ska vi försöka få till fler återvinningsstationer runt om i Sverige. Vad en liten familj gör är ju bara en droppe i havet och det viktiga är den stora bilden. Haka på, så räddar vi den här planeten där det verkligen gör skillnad!

Däremot funderar jag fortfarande på hur jag ska omsätta tankarna på att låna ihop pengar för att kasta på alla samtidigt som man drar ner på pengar till bland annat skola och bistånd. Ungefär samma summa som dras in från undervisning och bistånd till världens fattigaste kommer istället gå till svenska inkomstmiljonärer. Får fundera lite på den.

Tjoho i tankeverkstaden!

torsdag 15 oktober 2020

Författarbesök

Idag hade vi författarbesök av Dan Höjer. Solklart bästa författarbesöket jag varit med om. Men det hinner jag inte skriva mer om nu, för nu ska jag läsa en bok. 

söndag 11 oktober 2020

Tips från Stampe

*Skalla inte bildörrar.
*Nys inte ens nära öppna bildörrar.
*Ha alltid lite servetter i bilen så att du kan hålls tryck mot jacket i pannan medan du kör hem... 

lördag 10 oktober 2020

Kval i ficering

Idag jobbade Frosch i kiosken på Cloettavallen. Tack vara det kunde både han och jag se BK Ljungsbros kvalmatch. Var ju annars lapp på luckan och ett 20-tal som såg matchen genom staketet. Slacha stod t.ex. på tennisbanan och tittade. Tack Tjoffla och tack Frosch.

Matchen vann BKL med 2-0 mot Dagsberg. Nu är det 2 matcher ifrån division 3-spel. De matcherna spelas i Jönköping och i Norrköping, så där får vi svårare att nästla oss in. Får kanske bli att se på pay per view. 

Efter torsdagens besök hos magiska Osteopaten är jag för övrigt sämre i kroppen. Mest en minnesanteckning för mig själv. Hoppas det är en sån där "det blir värre innan det blir bättre" eller vad det heter. 

The people in Dubai don't like the Flintstones. But the people in Abu Dabi do... 

onsdag 7 oktober 2020

För skolan

Idag när jag lämnade på förskolan så kilade Appen i förväg in på sin avdelning. När jag och Frosch passerade inom synhåll från frukostbordet ropade en av Appens kompisar:
"Dä Tsutsu". 
Jag älskar att han lärt sina kompisar vad brorsan egentligen heter. 

På tavlan vid Frosch avdelning hade personalen skrivit "Vi hälsar vår nya Kompis Kille ******* välkommen till oss!". Till att börja med är ju särskrivningen rolig. Vilken kompis har haft turen att få sin kille till samma avdelning? Sedan är det ju förunderligt att de känner ett behov av att skriva ut att det är en kille. Jag brukar sällan bli "Genuskränkt" men va f*n. Alla gånger innan har det stått "...vår nya kompis..." Gissar att deras förklaring hade varit att den nya hade ett ovanligt namn som var svårt att avgöra om det var en tjej eller kille. Känns det viktigt att folk vet det?

Namnet avslöjade heller inte om barnet var mörkhårig, lång, skelögd eller bra på fotboll. Har man sagt A måste man säga B. 

Ciao! 

tisdag 6 oktober 2020

Panik i rör

Idag har jag legat i ett rör i över en timme. En magnetkamera. Jag var inte ett dugg orolig inför. Höga ljud har jag inga problem med (då jag nästan helt saknar volymuppfattning), ligga stilla låter inte så svårt, jag är uthållig och det finns typ inget som kan gå fel om man inte råkat ta med sig lite metall in.

När mitt huvud kommit några decimeter in i röret och jag sneglade ned mot hon som skjutsade in mig fick jag en sån jäkla klaustrofobi. Panikattack typ. Om jag inte vore så rädd för att göra bor ät mig så hade jag tryckt sönder "panikknappen" jag fått i handen, kravlat mig ut och löpt därifrån. Var millisekunder från att jag gjorde det ändå. Inte en gång utan typ 10-20 gånger. Utspritt över säkert 20 minuter. När jag fick prata med "operatören" för första gången och berättade att det var väldigt jobbigt så släppte mycket och han såg till att återkomma med rapporter på hur lång tid det var kvar.

Jag visste ju innan att jag har problem med trånga utrymmen. Alltså inte hissar eller grottor eller så utan bara när min rörlighet begränsas. Är lika illa när jag spänns fast i en livräddningsbår (vet jag sjukt nog av erfarenhet). Jag tror det kommer från när jag blev fast i en låda när jag var liten (lång story) och jag kände ju av det senast när vi var i skärgården och jag nästan gav upp att kunna sova i loftsängen som hade taket precis över. Ändå hade jag inga tankar på att jag skulle kunna få en sån reaktion i röret. 

Bidragande orsaker var säkert att huvudet typ spändes fast (att inte kunna småknycka med nacken är fruktansvärt), att "taket" var mycket närmare än vad jag föreställt mig (så stort rör och ändå nästan så att näsan slår i taket), att tiden kändes helt oövervinnerligt lång att ha panik i, att det (nästan) konstanta öronbedövande ljudet gjorde det helt omöjligt att tänka på annat och att paniken gjorde att jag blev överhettad och ökentorr i munnen vilket gjorde saken ännu värre.

Hur jag tog mig igenom det? Djupandning funkade en del tillfälligt. Att fuska med huvudet genom att dunka åt sidorna vid något tillfälle släppte lite på panikkänslan i nacken, men ökade ljusinsläppet. Att fuska med tårna gjorde att jag kände mig friare. Att räkna tänderna med tungan var ett genidrag. Att jag slutade blunda (när operatören tipsade om motsatsen) och istället växlade mellan blunda och titta skapade en känsla av förändring. Att jag hittade en färgflaga som såg ut som ett hundhuvud gav lite trygghet. Nedräkningen (som jag är helt säker att han fuskade med) hjälpte en hel del liksom att bara få dela med sig av känslan till någon. 

Nu förstår jag kanske lite mer hur det är för folk med fobier och/eller panikattacker. Tur för mig att det inte är så många gånger i livet som man måste in i trånga rör.

Väldigt långt inlägg som säkert inte ger något för någon mer än mig. Men, tack bloggen för att jag fick skriva av mig. Det hjälper alltid.

Godnatt! 

söndag 4 oktober 2020

Över till lokala sporten

Vi börjar med 2 mindre roliga och en riktigt tråkig nyhet. 
*Kisa vinner division 5 och avancerar till 4an.
*Mjölby vinner 3an och går upp till 2an.
*IFK Wreta Kloster kommer näst sist i division 5 och ramlar ner till 6an.

Sedan över till den glada nyheten. 
*BK Ljungsbro slutar 2a i division 4 och kommer därmed att kvala för en plats i division 3.

Tillbaka till stora Sporten:
Vi har bara ett resultat värt att nämna. Arsenal följer upp segern mot Liverpool i cupen med en seger i ligan mot Sheffield United. 2-1 efter mål av Saka och Pappa-Pepe-Packar-Paket.

God afton! 

lördag 3 oktober 2020

28 på 4

28 utvecklingssamtal (parallellt med undervisningen) på 4 dagar måste vara någon form av rekord. Vi var visserligen 2 stycken, men vi hade aldrig samtal samtidigt. Som bonus passade vi på att ha både fikavecka och köksvecka samtidigt. Nu är det gjort och vi kan börja andas igen.

Nästa vecka är det mycket sjukvårdskontakter. Jag kör en magnetröntgen på tisdag och ett besök hos osteopat på torsdag. Frosch kör 5års-kontroll på fredag. 

Appen var nära sjukvård igår. Riktigt läskigt. Klättrade på farmorn och farfarns mur. Trillade och föll rakt mot staketet som står på muren. Högst upp på staketet är det typ spett. Inte vassa givetvis (det är inget fängelse, men ändå spett). Ett sånt spett rispade träffade honom på halsen/nacken och gjorde en rejäl rispa. Tur i oturen att det inte tog värre.

Ciao!