Efter att ha gått på husvisningar som Stampe hittat under ett par år så landade hon till slut i att vi kanske skulle kunna bo kvar här ändå och kunna jobba på det här huset istället. Jag hade aldrig riktigt haft någon lust eller ork eller något intresse alls av att flytta.
Men så när Stampe slutat leta hus som hon försökte övertala mig att vi skulle köpa så lade en Facebook-bekant ut ett hus på Facebook. Jag titta på det av ren nyfikenhet och såg att om vi skulle ha flyttat hade det där huset haft det vi saknat här. Tomten gav inte samma känsla av instängdhet trots grannar på alla sidor. Tvärt om gjorde utsikten över Roxen att det kändes jätteöppet. Det var tillräckligt stor tomt för att barnen skulle kunna spela fotboll osv där, utan att bli så stor att det kändes oöverkomligt att ta hand om. Det fanns ett "hobbyrum" för lek och träning inomhus. Sen fanns det ju bonusar som ett mysigt tv-rums-krypin, ett spabad, vedspis osv
Jag hann tänka ett antal gånger att jag skulle få ångra att jag startade Stampes flyttbegär igen, men landade ändå i att visa det för henne. Hon var försiktigt positiv (helt garanterat för att inte skrämma bort mig). Så vi tog med grabbarna och tittade på huset. Vi åkte själva och tittade på huset. Och så satte vi ett tak för hur högt vi kunde tänka oss att buda.
När jag ringde mäklaren för att meddela vårt intresse och kolla av läget var han jätteotrevlig. Arg över att alla var intresserade men inte ville lägga något bud. "Då får man väl lägga ett lägre bud i så fall!?!" Jag tackade för mig, messade kort med Stampe och lade ett riktigt skambud. En halv miljon under begärt. Köparna accepterade det som ett startbud (men, skulle det visa sig, kunde absolut inte tänka sig att sälja för det. Hur kan det få funka så i mäklarvärlden?).
En till intressent började buda. Jag, som tycker det är väldigt intressant med spelteori, försökte läsa den andra budgivaren så väl som möjligt och försökte lägga bud utifrån det. Jag var väldigt noga med att inte avslöja i buden när vi närmade oss eller nådde vårt tak. Tyvärr gick de över vårt sista bud med 50 tusen. Jag meddelade mäklaren att vi drog oss ur, men samtidigt hade jag direkt en känsla av att det andra budet inte skulle stå sig. Vet inte exakt vad det var, men känslan var väldigt tydlig.
Mycket riktigt så hörde mäklaren av sig igen och meddelade att den andra budgivaren fått kalla fötter och hoppat av. Säljarna tyckte att vi skulle betala det vi hade budat upp till tidigare, Stampe var nog väldigt med på det tåget. Jag tyckte att vi hade drömläge att förhandla då vi var enda intressent även kvar. Inte drömläge för mig däremot att riskera att tappa hela affären och göra någon väldigt besviken. Rasera fruns drömmar - göra en dålig affär. En sjukt påfrestande balansgång.
Efter ett antal mer märkliga vändningar, löften som blev till något helt annat och en väldig massa förhandlande som jag körde mest i smyg, så landade det i att vi fick ner priset en bit och fick in ett antal klausuler (vissa saker som skulle vara fixade innan inflytt och framför allt en klausul om att vi fick avbryta köpet om vi inte fick en viss summa för vårt hus).
Vad det var för märkliga vändningar? Kan ta ett exempel på konversation med mäklaren. Samtalet är på ett ungefär och lite förkortad:
M: Antingen har vi en budgivare till eller så får ni förhandla med säljarna.
*några dagar senare*
J: Hur gick det med de andra budgivarna?
M: De hoppade av så vi tar bort annonsen och försöker igen i höst.
J: Men vad hände med att vi skulle få förhandla med säljarna.
M: Det kan ni ändå göra. Men säljarna kommer inte att gå under det ni lade som högst i budgivningen.
J: Så vi kan förhandla, men de kan inte tänka sig att förhandla om priset?
M: Det är det lägsta de kan gå med på.
J: Ja vi tänker ju inte förhandla oss uppåt i pris... Vi kan tänka oss att försöka hitta en summa vi kan enas om.
M: De kommer inte gå ner i pris.
J: Men vi kan förhandla med dem?
M: Ja.
J: Men inte om priset?
M: De kommer inte gå under det ni lade i budgivningen.
J: Då kan vi alltså inte förhandla med dem.
M: Nej.
Så där var typ hela processen. Menmen, till slut kom vi fram till en lösning. Och när vi sedan sålde vårt hus med stadens bästa mäklare så fick vi tillbaka lite av förtroendet för hela mäklarsvängen. Lite.
Nu har vi bara tusen saker kvar att göra inför flytten. Heja oss!
