Det här med semester verkar ha mer inverkan på Stampe än på mig. Ni som känner Stampe vet att en normal kväll ramlar hon ner i soffan, ser mellan 1 och 7 serier på datorn, påstår sedan att hon ska se någonting på tv och somnar. Nu har dock semestern fått det att slå över åt andra hållet. Hon springer omkring och fixar och städar och flyttar och röjer. Jag vet inte om jag ska le eller få dåligt samvete. Jag är mer "jämn" i mitt hemmafixande (lite men hyfsat ofta).
Helt klart är iaf att Stampe fått mer energi av att ha semester (sen hon slutat stressa över allt hon ville hinna göra på semestern). Sen jag åkte till fotbollsträningen vid 18 har hon städat halva huset (som redan var städat), röjt fyrtioelva skåp, omorganiserat typ lika många skåp, gått igenom papper motsvarande 14 fotbollsplaner med träd, tvättat och lagat mat i två omgångar. Imponerande hjärtat!
Jag röstar för mer semester till förskolelärare och Stampe for president! Jag älskar den flickan!
------------
När jag ändå är igång och skriver kan jag ju ge lite kort feedback på Stockholmsresan vi gjorde sön-mån. Skalan vid eventuell betygsättning är som alltid (A-F där A är världsklass och F pinsamt dåligt).
Stångåbuss: Betyg C
Bus4you: Betyg A
Solna Hotell & vandrarhem: Aptråkig personal, dåligt underhållet och rökstank i hela hus 8 (+ för att vi fick byta till hus 6 som luktade lite bättre). Betyg E+
Friends arena: Pampig (även om det påminner lite om Death Star i Star Wars), fräscht, bra sikt även från översta läktaren, bra lutning (om inte personen framför alltid tänker ställa sig upp och luta sig framåt) o.s.v. Betyg: B
EM finalen: Tyskland - Norge 1 - 0. Kanske inte världens mest välspelade match och inte världens bästa domare, men spännande och riktigt bra drag på läktarna (en bit över 40 tusen innebar största publiken på en EM-match för damer någonsin). Här följer en lista över vanligaste supportrarna jag uppfattade på läktarna:
1: Svenskar som höll på Norge (en överlägsen majoritet).
2: Norrmän som höll på Norge (det var nog runt tusen iaf).
3: Tyskar som höll på Tyskland (över hundra kan jag gissa).
4: Svenskar som höll på Tyskland (om de inte vände fel på den tysk-norska "flaggan" man fick vid ingången så var det faktiskt några stycken).
5: Finländare som höll på Norge (två).
6: Finländare som höll på Finland (en).
Matchens största jubel:
1: När svenska damlandslaget kom in på arenan.
2: När Norge gjorde mål (som visst bara jag såg att assisterande domaren vinkade bort för offside med en gång).
3: När Norge fick sin andra straff.
4: När Norge fick sin första straff.
5: När Erik Saade gjorde entré och sjöng EM-låten.
6: När det blev klart att Tyskland vunnit matchen.
7: När Tyskland gjorde mål.
Kurdisk mat: Mycket lamm, mycket saftigt, allting rejält tilltaget ("ALLT ingår" dessutom), världens största bröd (som dessutom var gott) och übergod Hummus (i vanliga fall gillar jag inte Hummus alls).Det enda dåliga var nog att köket var För snabba. Vi fick soppa (utan att ha beställt det - Allt ingick ju) innan vi ens hade satt oss ner och vi fick in all maten innan vi hade hunnit halvvägs på soppan.
Gröna lund: Mycket folk, medellånga köer till allt, väldigt högljutt (om man jämför med Liseberg t.ex.) och halvtråkigt väder. Vi kom fram till att av mig och Stampe så är jag bäst på precision medan Stampe är bäst på reflexer och att välja siffror.
-------------------
På tal om något helt annat så var jag tillbaka på Cloettavallen i lördags. Måste erkänna att det fortfarande känns som att komma hem. Vi spelade träningsmatch mot Ljungsbro och vann med 1-4. Det innebär att jag fortfarande är obesegrad på Cloettavallen sedan september 2011.
God afton!
tisdag 30 juli 2013
Mannen som gick upp på ett Berg och kom ner
En eftermiddag i Norge, när det var som allra varmast, bestämde Stampe och jag oss för att ge oss på att gå uppför berget som man ser på andra sidan älven från stugan. Varje år som vi åkt till den där stugan har det varit snack om att gå upp på berget, men det har aldrig blivit mer än just snack. Men den här gången var det dags att sluta snacka och börja vandra.
Till att börja med var det verkligen inte bergsklättring, för vi gick på en väg som ledde fram mot berget. Sedan var vi tvungna att bestämma var vi skulle vika av från vägen för att få en bra färd genom skogen upp mot berget. Vi bestämde oss för att ta sikte på en kal fläck som fanns lite mer än 1/3 upp på berget. Mest för att ha någonting att sikta på. Efter att ha slagit oss fram genom tät skog ett tag så följde vi en liten liten bäck uppåt.
Efter att ha följt porlet ett tag kom vi ut på en gammal "väg" för skogsavverkning. "Vägen" ledde oss, inte helt oväntat, till den kala fläcken. Kala fläcken visade sig vara ett ganska dåligt beslut då underlaget där var väldigt jobbigt samtidigt som lutningen blev bra mycket värre. När vi kommit halvvägs förbi den kala fläcken tog Stampe det kloka beslutet att det var dags att vända om hon skulle orka tillbaka till stugan. Vi försökte ta samma väg ner och lyckades komma ut ur skogen på ungefär samma ställe som vi gick in. Därifrån visste jag att Stampe hittade tillbaka och jag vände tillbaka för att ge berget en omgång till.
Jag vet innte om det var syrebristen, men på något sätt fick jag för mig att jag skulle jogga en bit för att ta ifatt lite tid. När jag kom tillbaka till den branta kala fläcken kom mjölksyran som ett brev på posten. Som tur var hade jag en bar i strumpan och egentligen inte särskilt bråttom. Så det var bara att kliva vidare och ta korta pausar där det behövdes. När det åter blev skog så fortsatte underlaget att bestå av kantiga stenar gömda under mossa/lavar och blåbärsris. Lutningen varierade mellan jobbig och lodrät. Det var dock lite skönt när det blev riktigt brant så att man kunde få lite hjälp av armarna.
"Han heter Bjööööörn!", som Terje skulle ha sagt. Själv sa jag ingenting utan backade sakta därifrån. Björnen hade dock redan fått upp vittringen och såg dessutom rätt så jättehungrig ut. Jag tänkte inte riktigt klart och fick för mig att klättra upp i ett träd. Mycket dumt då björnar ju är mycket goda klättrare. Jag insåg snabbt mitt misstag, lyckades fånga en förbipasserande ripa och slänge ner den till den hungriga björnen. Medan björnen kalasade på, vad han nog trodde var, sin förrätt gjorde jag ett graciöst hopp till en närliggande björk och smögg sedan sakta därifrån.
Till att börja med var det verkligen inte bergsklättring, för vi gick på en väg som ledde fram mot berget. Sedan var vi tvungna att bestämma var vi skulle vika av från vägen för att få en bra färd genom skogen upp mot berget. Vi bestämde oss för att ta sikte på en kal fläck som fanns lite mer än 1/3 upp på berget. Mest för att ha någonting att sikta på. Efter att ha slagit oss fram genom tät skog ett tag så följde vi en liten liten bäck uppåt.
Jag vet innte om det var syrebristen, men på något sätt fick jag för mig att jag skulle jogga en bit för att ta ifatt lite tid. När jag kom tillbaka till den branta kala fläcken kom mjölksyran som ett brev på posten. Som tur var hade jag en bar i strumpan och egentligen inte särskilt bråttom. Så det var bara att kliva vidare och ta korta pausar där det behövdes. När det åter blev skog så fortsatte underlaget att bestå av kantiga stenar gömda under mossa/lavar och blåbärsris. Lutningen varierade mellan jobbig och lodrät. Det var dock lite skönt när det blev riktigt brant så att man kunde få lite hjälp av armarna.
När jag efter en bra stunds slit kom upp över trädgränsen möttes jag av det här:
Bajs... Björnbajs? Jag visste sen innan att det fanns björn i området. Jag sprang några meter för att komma upp på en höjd och få bättre sikt. Och vad får jag syn på i den lilla sjön/pölen som bildats uppe på kalfjället...
"Han heter Bjööööörn!", som Terje skulle ha sagt. Själv sa jag ingenting utan backade sakta därifrån. Björnen hade dock redan fått upp vittringen och såg dessutom rätt så jättehungrig ut. Jag tänkte inte riktigt klart och fick för mig att klättra upp i ett träd. Mycket dumt då björnar ju är mycket goda klättrare. Jag insåg snabbt mitt misstag, lyckades fånga en förbipasserande ripa och slänge ner den till den hungriga björnen. Medan björnen kalasade på, vad han nog trodde var, sin förrätt gjorde jag ett graciöst hopp till en närliggande björk och smögg sedan sakta därifrån.
Dessvärre verkade det som om jag hade backat ur askan in i elden då jag möttes av det här vilddjuret istället:
Eller vänta förresten... Järv. Jag tar ju lätt strid med en järv hellre än en björn. Järven stod nog mest och väntade på att få lite rester när björnen var klar med sin tvårätters. Jag tittade strängt på järven, som tittade järvt tillbaka. Jag tog några steg närmare och visade tänderna. Järven såg ut att förbereda ett anfall, men jag kände att det var för sent att baka ut. Jag gjorde mig stor, höjde armarna över huvudet och sprang några snabba steg fram mot järven. Järven blev livrädd och sprang därifrån. Jag var mycket stolt över mig själv. "Jag är ganska så läskig trots allt.." tänkte jag tills jag vände mig om och insåg vad som egentligen skrämt järven:
Tiger!?! Tigrar?!? Jag vände mig snabbt om och passerade järrven på några få steg, greppade tag om nackskinnet på den och... Eller vänta förresten. Det här har ju spårat ur fullständigt. Historien är ju inte trovärdig längre. Förlåt, jag lät fantasin skena iväg lite och blandade ihop Norge-bergsbestigningen med kolmårdenbesöket. Förlåt. Vi går tillbaka till bajset.
Bajs! Björnbajs? Jag tänkte att det nog var en bra idé att se sig om lite då och då. Som tur var såg bajset gammalt ut så jag kände inget behov av att vända och springa ner. Jag traskade istället vidare uppåt på ett underlag som verkligen inte hade blivit roligare. Jag hade förväntat mig berghäll så här högt upp men möttes av det ni ser på bilden ovan. Jobbigt att gå i då man sjönk ner varje steg. Ännu jobbigare när man är så vrickad att man får för sig att springa fram till nästa krön som "kanske är toppen!!", mötas av mer kalfjäll och ett nytt krön längre fram och springa fram eftersom det "kanske är toppen!!" o.s.v. Det var svårt att gissa vad som var det som såg ut som toppen nerifrån stugan, men jag gjorde en kvalificerad gissning och ringde ner. Jag kunde precis se Stampe som en antydan till en liten suddig prick. Hon kunde inte se mig. Det kändes ändå toppen. Jag fotade lite, tittade efter björnar och knallade sen ner igen. Men det är en helt annan historia...
söndag 28 juli 2013
fredag 26 juli 2013
Kjempetorsk - The return of the swedes, fortsättningen
Nu har vi varit hemma så länge att Norgedagarna börjar glida ihop till en enda stor karneval i hjärnan. Så jag slänger ut lite bilder nu och så kanske det kommer några storys om enskilda episoder framöver.
 |
| Älvens beskyddare |
 |
| Fiskare |
 |
| Det är fint i Norge |
 |
| Trädnapp på andra sidan. "Kan man simma över?" |
 |
| Här fick vi 7 fiskar första 5 minuterna. Vid ett tillfälle stod alla 3 med fisk på kroken sammtidigt. Blev väl närmare 30 firrar den förmiddagen. |
 |
| Höjdskillnader. Tagen den dagen då jag "fångade" årets minsta öring när jag skulle lyfta upp draget ur vattnet. Lyckades lyfta upp draget i hakan/halsen på den lille stackaren. |
 |
| Världens sötaste fiskare. |
 |
| På det här stället simmade en öring precis mellan oss, på typ 1dm djup, när vi satt och fikade på några stenar. |
 |
| Ibland fick man anstränga sig lite för att ta sig fram. |
Bilbesiktning
6.30: går upp för att ha gott om tid tills dess att jag måste gå typ 7.35 (besiktningstid 8.00).
7.00: tänker att klockan snart är 5 över och får jättebråttom (glömde halvtimmen). Halvvägs ut till Tornby fattar jag att jag är jättetidig. Ställer mig på en random parkering och slösurfar på mobilen.
7.55: tittar på klockan för att komma i lagom tid. Klockan går ju 6 minuter före, så det är lugnt.
7.56: inser att det ju inte är mobilens klocka som går 6 minuter före utan den i bilen (som givetvis inte syns när bilen är avstängd).
7.59: glider in på besiktningen och blir lite nervös över att det är annan logga på väggen än på min lapp. Japp, jag är på fel ställe. Det finns visst (minst) 2 besiktningar i Tornby nu mera. Får dock fin vägbeskrivning av de sysslolösa killarna på "fel" bilbesiktning.
8.03: parkerar på rätt bilbesiktning samtidigt som jag ser dem låsa upp dörren. Får samma besiktningsman som jag tidigare fått på den andra besiktningen i Tornby och en gång ute i Gamla bilbesiktningen i Torvinge. Har även haft hans barn i simskola (men det stämmer ju in på73 procent av Linköpings befolkning).
När det gäller Lilla C (ja vår bil alltså) så spelar det dock ingen roll vem som besiktigar. Godkänd utan anmärkningar och 0,00 i CO-halt. Heja Lilla C och miljön!
Nu kanske jag borde åka hem och ta mig samman.
Tjarå!
måndag 22 juli 2013
Kjempetorsk - Return of the swedes, del 1
Loggbok
Tisdag 15/7-2013
Resa: Linköping - Ölme - Charlottenberg - Morokulien - Elverum - Unsetbrenna
Avfärd Lkpg: 07:30 Ankomst Ubrenna: 17:00
Kära loggbok, vi har påbörjat en resa mot mål bortom våra fantasier. Vi är 6 modiga själar som ger oss iväg på denna långa resa och vi hoppas att alla ska klara sig helskinnade, men på den här typen av resor kan man givetvis aldrig veta om ens någon återvänder hel i kropp och sinne. Den första olyckan skedde inför våra ögon redan innan vi lämnat vårt kära fosterland. På en bensinmack i Charlottenberg lyckades en motorcykeltjej dränka sitt huvud, inklusive bägge ögonen, i bensin. Vi inledde en räddningsaktion där papper och hennes killes dricksvatten som första insats följdes upp med ögondusch som lille bror lyckades hämta från den inte särskillt brådskande personalen på macken. Stampe googlade fram att det inte är så farligt som det låter att få bensin i ögonen. Hoppas att tjejen klarade sig bra och att vi får dagens ros i Nya Wermlands-tidningen.
Väl framme i vårt smultronställe Unsetbrenna möttes vi av samma idyl som under tidigare resor där vi använt oss av Theodor Ole & Irenes stuga som basecamp. Allt var som vanligt men lite tillfräschat. Nymålat, "tak" över bänken utanför stugan, stänkskydd runt kokplattorna och lite annat. Värdparet var lika fräscha som alltid. De var lite tveksamma till att vi skulle få plats att bo 6 pers i en stuga, men det fixade vi lätt.
Givetvis var vi tvungna att testa fisket lite kort första dagen också för att säkerställa att vi skulle klara av att frambringa föda under vår tid där. Vi möttes av väldigt lågt vattenstånd och några fiskar som gärna slängde sig på krokarna. Vi släpte dock tillbaka fiskarna så att de skulle kunna berätta för sina kamrater att det var dags att kämpa om de åtråvärda platserna på svenskarnas krokar.
Tisdag 15/7-2013
Resa: Linköping - Ölme - Charlottenberg - Morokulien - Elverum - Unsetbrenna
Avfärd Lkpg: 07:30 Ankomst Ubrenna: 17:00
Kära loggbok, vi har påbörjat en resa mot mål bortom våra fantasier. Vi är 6 modiga själar som ger oss iväg på denna långa resa och vi hoppas att alla ska klara sig helskinnade, men på den här typen av resor kan man givetvis aldrig veta om ens någon återvänder hel i kropp och sinne. Den första olyckan skedde inför våra ögon redan innan vi lämnat vårt kära fosterland. På en bensinmack i Charlottenberg lyckades en motorcykeltjej dränka sitt huvud, inklusive bägge ögonen, i bensin. Vi inledde en räddningsaktion där papper och hennes killes dricksvatten som första insats följdes upp med ögondusch som lille bror lyckades hämta från den inte särskillt brådskande personalen på macken. Stampe googlade fram att det inte är så farligt som det låter att få bensin i ögonen. Hoppas att tjejen klarade sig bra och att vi får dagens ros i Nya Wermlands-tidningen.
Väl framme i vårt smultronställe Unsetbrenna möttes vi av samma idyl som under tidigare resor där vi använt oss av Theodor Ole & Irenes stuga som basecamp. Allt var som vanligt men lite tillfräschat. Nymålat, "tak" över bänken utanför stugan, stänkskydd runt kokplattorna och lite annat. Värdparet var lika fräscha som alltid. De var lite tveksamma till att vi skulle få plats att bo 6 pers i en stuga, men det fixade vi lätt.
Givetvis var vi tvungna att testa fisket lite kort första dagen också för att säkerställa att vi skulle klara av att frambringa föda under vår tid där. Vi möttes av väldigt lågt vattenstånd och några fiskar som gärna slängde sig på krokarna. Vi släpte dock tillbaka fiskarna så att de skulle kunna berätta för sina kamrater att det var dags att kämpa om de åtråvärda platserna på svenskarnas krokar.
Onsdag 16/7-2013
Uppdrag: Ordna föda till gruppen
Dagens logg: Under dagen har vi bevisat att det går att fånga fiskar av ätbar storlek längs de sträckor vi även fiskat under tidigare år (kring hängbron, mätstationen/bilbron). Jag teamade mycket med Stampe under dagen. Vi utgör ett mycket bra team. Jag fick ett par hyfsade ätfirrar och bror tog också med ett par hem till stekpannan. Även Stampe fick fisk som hon gullade med.
Dagen i bilder:
Dagens logg: Under dagen har vi bevisat att det går att fånga fiskar av ätbar storlek längs de sträckor vi även fiskat under tidigare år (kring hängbron, mätstationen/bilbron). Jag teamade mycket med Stampe under dagen. Vi utgör ett mycket bra team. Jag fick ett par hyfsade ätfirrar och bror tog också med ett par hem till stekpannan. Även Stampe fick fisk som hon gullade med.
Dagen i bilder:
söndag 21 juli 2013
På väg hem
Om typ 3 timmar är vi hemma efter resan till vårt smultronställe i Norge. Unsetbrenna levererade som alltid. Utlovade bilder och fiskehistorier kommer inom kort. Kanske en bergshistoria och en bilorienteringshistoria också som bonusmaterial. Stort tack till deltagande länder och utövare.
P. S. Nu kör vi över Island...
måndag 15 juli 2013
Vi drar till Norge
Imorgon är det dags för Kjempetorsk 2013 - "The return of the swedes"!
6 glada svenskar, 2 bilar (varav 1 svensk), fiskeutrustning, kläder för alla väder och snacks drar till Unsetbrenna, Norge. Vi hoppas på gott fiske, lugn i själen, trevliga kvällar, idel glada miner och acceptabelt väder.
När vi kommit tillbaka, som nya människor, ska jag se till att lägga ut lite fina bilder och överdrivna fiskehistorier.
Ha de!
6 glada svenskar, 2 bilar (varav 1 svensk), fiskeutrustning, kläder för alla väder och snacks drar till Unsetbrenna, Norge. Vi hoppas på gott fiske, lugn i själen, trevliga kvällar, idel glada miner och acceptabelt väder.
När vi kommit tillbaka, som nya människor, ska jag se till att lägga ut lite fina bilder och överdrivna fiskehistorier.
Ha de!
söndag 14 juli 2013
Tillsammans
Vilken strålande lördag det var igår. Fint väder som vi njöt i och ändå lyckades vi städa och fixa en del hemma. Sedan var det dags för Lag Hästs* premiär i V75tillsammans**.
*Lag Häst består för närvarande av mig, lille bror, pappan (och mamman?) och Stampes pappa.
**V75tillsammans är ett nytt hittepå från atg där man, via en hemsida, kan spela V75 tillsammans lite smidigare (eller krångligare om ni frågar lille bror).
V75tillsammans har funnits några veckor, men den här veckan var alltså debuten för Lag Häst. Jorpa hade fått den stora äran att ta ut hästar premiärveckan. Det gick ganska så bra...
Vi tar det lopp för lopp iom att jag vet att ni älskar trav allihopa (ni läser ju trots allt en travblogg):
Avd 1: 5 hästar var kanske lite överdrivet, men det var en lugn och stensäker start.
Avd 2: Kallblodslopp har av någon märklig anledning blivit Jorpas speciallitet. Så 3 hästar där var också nästan avgjort innan loppet startat.
Avd 3: Här blev det lite försmak av nervositeten. Ett solsklart tvåhästarslopp och vi satt med spik på den som hade bäst läge och kändes bäst anpassad till distansen. Enda hotet tappade massor i starten och så kunde man andas ut.
Avd 4: Alla hästar på kupongen. Tyvärr ingen skräll som vann.
Avd 5: Spikade bästa hästen (dock inte favorit) trots bakspår.
Avd 6: Spik på en 12%-are från Mantorp. Galet understreckad trots läget. Favoriten kunde jag berättat innan att han skulle gallopera bort sig och så gick även det vägen.
Avd 7: Hästen som skulle gett bäst utdelning galopperade tyvärr bort sig (förmodligen redan slagen) i sista kurvan och det blev ett osvettigt upplopp när våra 2 andra hästar gjorde upp om segern.
Det blev ju inga miljoner när det inte blev några skrällar i loppen där vi hade många hästar, men dryga 26-tusenär den högsta vinsten jag prickat in och riktigt trevliga semesterpengar. Helt ärligt så var det galet kul och skönt och alldeles alldeles underbart att sätta 7:an. Dessutom är ju delad glädje dubbel glädje, så det var kort och gott en kanonstart för Lag Häst.
Lördagskvällen tillbringade vi sedan tillsammans med 2 trevliga Vimmerbybor. Sol, grill, något att släcka törsten med, glass från Glasses och Sverigevinst i Dam-EM. Så ska en lördag avrundas!
=)
*Lag Häst består för närvarande av mig, lille bror, pappan (och mamman?) och Stampes pappa.
**V75tillsammans är ett nytt hittepå från atg där man, via en hemsida, kan spela V75 tillsammans lite smidigare (eller krångligare om ni frågar lille bror).
V75tillsammans har funnits några veckor, men den här veckan var alltså debuten för Lag Häst. Jorpa hade fått den stora äran att ta ut hästar premiärveckan. Det gick ganska så bra...
Vi tar det lopp för lopp iom att jag vet att ni älskar trav allihopa (ni läser ju trots allt en travblogg):
Avd 1: 5 hästar var kanske lite överdrivet, men det var en lugn och stensäker start.
Avd 2: Kallblodslopp har av någon märklig anledning blivit Jorpas speciallitet. Så 3 hästar där var också nästan avgjort innan loppet startat.
Avd 3: Här blev det lite försmak av nervositeten. Ett solsklart tvåhästarslopp och vi satt med spik på den som hade bäst läge och kändes bäst anpassad till distansen. Enda hotet tappade massor i starten och så kunde man andas ut.
Avd 4: Alla hästar på kupongen. Tyvärr ingen skräll som vann.
Avd 5: Spikade bästa hästen (dock inte favorit) trots bakspår.
Avd 6: Spik på en 12%-are från Mantorp. Galet understreckad trots läget. Favoriten kunde jag berättat innan att han skulle gallopera bort sig och så gick även det vägen.
Avd 7: Hästen som skulle gett bäst utdelning galopperade tyvärr bort sig (förmodligen redan slagen) i sista kurvan och det blev ett osvettigt upplopp när våra 2 andra hästar gjorde upp om segern.
Det blev ju inga miljoner när det inte blev några skrällar i loppen där vi hade många hästar, men dryga 26-tusenär den högsta vinsten jag prickat in och riktigt trevliga semesterpengar. Helt ärligt så var det galet kul och skönt och alldeles alldeles underbart att sätta 7:an. Dessutom är ju delad glädje dubbel glädje, så det var kort och gott en kanonstart för Lag Häst.
Lördagskvällen tillbringade vi sedan tillsammans med 2 trevliga Vimmerbybor. Sol, grill, något att släcka törsten med, glass från Glasses och Sverigevinst i Dam-EM. Så ska en lördag avrundas!
=)
torsdag 11 juli 2013
Tv-shop
Känner du att du har lite svårt att komma in i killgänget? Har du länge undrat hur de Riktiga männen gör för att vara så Rätt i sociala sammanhang? Har du redan testat beprövade knep som att klaga på smhi eller håna SJ? Då har vi lösningen för dig!
"Nicer Dicer Fuss" är en beprövad metod som bevisligen ger dig den status du alltid drömt om. Det enda du behöver göra är att berätta högt, hånfullt och tydligt hur dåligt och tråkigt du tycker att damfotboll är. Du behöver inte säga det 100... inte 200.... inte ens 300 gånger utan varje gång en damfotbollsmatch spelas någonstans i världen.
Om det faktiskt är så att du inte alls gillar att titta på damfotboll så har du kanske alltid trott att det räcker att låta bli att titta på det. Du kunde inte ha mer fel. Med "Nicer Dicer Fuss"-metoden kommer du inte bara att undvika tråkningar utan dessutom klättra på den sociala stegen snabbare än en dokusåpadeltagare och högre än vad en damfotbollsmålvakt kan hoppa.
Nu kanske du tänker att det ju verkar finnas en hel del som faktiskt gillar damfotboll som kanske kommer se ner på dig när du använder "Nicer Dicer Fuss"? Därför slänger vi med en hel hög med repliker du kan använda när någon berättar att de ska se på damfotboll. Utan extra kostnad ger vi dig klassiker som "Höhö, vet du om att det är damer som spelar?", "Har någon tvingat dig att titta? Höhöhö..." och "Öhh.. Jag tittar hellre på maskar som försöker gräva sig ner i asfalt...".
Som om detta inte vore nog innehåller vårt "Nicer Dicer Fuss"-paket dessutom motmedel mot alla besserwisser-attacker du kan tänkas möta när du använder "Nicer Dicer Fuss". Du behöver bara ett enda argument för att besegra alla angrepp: "De dyngtorskar ju mot 16-åriga pojklag..".
"Nicer Dicer Fuss" kan användas även av dig som tycker att damfotboll är underhållande och du kan fortsätta att titta på damfotboll trots att du använder "Nicer Dicer Fuss".
*"Nicer Dicer Fuss" kan ha vissa bieffekter om det används i närheten av kvinnor som kanske råkar vara fotbollsspelare.
**"Nicer Dicer Fuss" är inte testad på andra sporter och bör därför ENBART användas mot damfotboll. Du kan t.ex. inte försöka sänka damfriidrott med argumentet att en 16-årig Patrik Sjöberg hoppade 15cm högre än vad Kajsa Bergqvist någonsin hoppade.
"Nicer Dicer Fuss" är en beprövad metod som bevisligen ger dig den status du alltid drömt om. Det enda du behöver göra är att berätta högt, hånfullt och tydligt hur dåligt och tråkigt du tycker att damfotboll är. Du behöver inte säga det 100... inte 200.... inte ens 300 gånger utan varje gång en damfotbollsmatch spelas någonstans i världen.
Om det faktiskt är så att du inte alls gillar att titta på damfotboll så har du kanske alltid trott att det räcker att låta bli att titta på det. Du kunde inte ha mer fel. Med "Nicer Dicer Fuss"-metoden kommer du inte bara att undvika tråkningar utan dessutom klättra på den sociala stegen snabbare än en dokusåpadeltagare och högre än vad en damfotbollsmålvakt kan hoppa.
Nu kanske du tänker att det ju verkar finnas en hel del som faktiskt gillar damfotboll som kanske kommer se ner på dig när du använder "Nicer Dicer Fuss"? Därför slänger vi med en hel hög med repliker du kan använda när någon berättar att de ska se på damfotboll. Utan extra kostnad ger vi dig klassiker som "Höhö, vet du om att det är damer som spelar?", "Har någon tvingat dig att titta? Höhöhö..." och "Öhh.. Jag tittar hellre på maskar som försöker gräva sig ner i asfalt...".
Som om detta inte vore nog innehåller vårt "Nicer Dicer Fuss"-paket dessutom motmedel mot alla besserwisser-attacker du kan tänkas möta när du använder "Nicer Dicer Fuss". Du behöver bara ett enda argument för att besegra alla angrepp: "De dyngtorskar ju mot 16-åriga pojklag..".
"Nicer Dicer Fuss" kan användas även av dig som tycker att damfotboll är underhållande och du kan fortsätta att titta på damfotboll trots att du använder "Nicer Dicer Fuss".
*"Nicer Dicer Fuss" kan ha vissa bieffekter om det används i närheten av kvinnor som kanske råkar vara fotbollsspelare.
**"Nicer Dicer Fuss" är inte testad på andra sporter och bör därför ENBART användas mot damfotboll. Du kan t.ex. inte försöka sänka damfriidrott med argumentet att en 16-årig Patrik Sjöberg hoppade 15cm högre än vad Kajsa Bergqvist någonsin hoppade.
onsdag 10 juli 2013
Mmster?
Jag fick precis ett mms från ett, för mig, okänt nummer. Tror att det kan vara någon form av hemlig kod. Känns som om jag måste agera snabbt, men är osäker på vad jag ska göra. Några förslag?
Mms:et:
"Saknar märkning på de gröna boxar. Så vi har svårt att veta var kablar ska kontakteras. /Esbjörn"
tisdag 9 juli 2013
Strandhäng
Lör-sön: Krämarp
Mån: Ljungsjön
Tis: Hultsjön
Om vädret håller i sig så hinner vi testa många badställen den här sommaren. Kom gärna med tips.
Mitt tips för dagen är kulglass från Sia (finns t.ex. på Fröken Jennys i Berg). Deras laktosfria smultron/jordgubb var god, och den laktosfria lakritsglassen var nästan en religiös upplevelse. Så ett stort tack till Sia från hela min laktosintoleranta mage.
Åter till solen!
måndag 8 juli 2013
söndag 7 juli 2013
Smster
Jag avslutade jobbåret med att räkna till 1582. Det var inte för att lugna ner mig. Lång historia kort så höftade jag att ett barns pappa skulle komma när vi räknat till 1800. Jag var ju inte helt ute och cyklade, men han kom alltså på 1582.
Nu har vi dragit igång semestern med fullt ös. Fullspäckat med roliga och slappa saker.
Vi har hunnit med att fira lille bror i Ljungsbro med grillat och tårta. Vi gav honom en maskin som kan göra nästan allting som har flytande form.
Dessutom har vi varit på en superb, 2 dagars, 25års-fest i närheten av Sommen. Svensk sommar när den är som bäst med strålande sol, lantluft, glada människor (både nya och gamla bekantskaper), underbart värdskap, god mat, lekar, bad och fotbollar. Man borde helt klart ha en sommarstuga.
Vi har även hunnit med att vara på sommartrav på Mantorps travbana där vi mötte upp Stampes mor & far. Spelandet gick riktigt uselt, men jag upptäckte att jag har gåvan att förutsäga vilka hästar som kommer gallopera. Minskade ju ner antalet valbara hästar lite, men det hjälpte inte alls. Får hitta på något annat sätt att använda talangen. Trots allt så var det en grymt skön eftermiddag vid travbanan. Svensk sommar när den är som bäst skulle jag säga.
Nu samlar vi ihop helgens alla intryck hemma i soffan och ler lite åt att semestern rent officiellt börjar först imorgon.
Bilder kanske dyker upp inom kort.
Vi ses i solen!
Nu har vi dragit igång semestern med fullt ös. Fullspäckat med roliga och slappa saker.
Vi har hunnit med att fira lille bror i Ljungsbro med grillat och tårta. Vi gav honom en maskin som kan göra nästan allting som har flytande form.
Dessutom har vi varit på en superb, 2 dagars, 25års-fest i närheten av Sommen. Svensk sommar när den är som bäst med strålande sol, lantluft, glada människor (både nya och gamla bekantskaper), underbart värdskap, god mat, lekar, bad och fotbollar. Man borde helt klart ha en sommarstuga.
Vi har även hunnit med att vara på sommartrav på Mantorps travbana där vi mötte upp Stampes mor & far. Spelandet gick riktigt uselt, men jag upptäckte att jag har gåvan att förutsäga vilka hästar som kommer gallopera. Minskade ju ner antalet valbara hästar lite, men det hjälpte inte alls. Får hitta på något annat sätt att använda talangen. Trots allt så var det en grymt skön eftermiddag vid travbanan. Svensk sommar när den är som bäst skulle jag säga.
Nu samlar vi ihop helgens alla intryck hemma i soffan och ler lite åt att semestern rent officiellt börjar först imorgon.
Bilder kanske dyker upp inom kort.
Vi ses i solen!
torsdag 4 juli 2013
Sista dagen
Imorgon klockan 16:30 börjar min första 4 veckors sammanhängande semester ever. Stampe är typ i samma sits. Spännande att se hur kropp och knopp reagerar på det. I år testade jag knepet att avsluta jobbet med en krävande vecka. Nya barnkonstellationer, nya vuxna, nya lokaler, nya rutiner... Det är lite som att jobba som vikarie. Man får göra allt grovjobb i motvind, men inte dra nytta av resultatet. Som att gå hela vägen till affären och köpa godiset, men sen tvingas lämna bort påsen till någon annan. Som att träna hela försäsongen och sedan bli skadad lagom till matcherna drar igång. Men semester är ju lite bättre än att bli skadad. Taktiskt att bygga upp lite extra sug efter semestern tror jag i.a.f. Sista dagen, sen ska här semestras! Vi ses kanske där?!
Ciao!
“Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning.” -N. Puh
Ciao!
“Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning.” -N. Puh
måndag 1 juli 2013
Bittersläpp
Månader av hemligt planerande är till ända och "Experimentet" har genomförts. Det krävdes 07:30 på lördagen till 03:00 på söndagen för att genomföra alla tester, men bra blev det.
Jag gillar ju att planera och det har jag verkligen gjort till lille brors försenade svensexa/straffsexa/mansexa/experiment den senaste tiden. Många små pusselbitar som ska falla på plats och när t.ex. helgen innan bestod av midsommarfest i Ljungsbro, besök i Vimmerby och en älgpark, höghöjdsklättring utanför Norrköping... så får man kämpa lite för att hitta tiden till att planera och förbereda. Men bra blev det.
En läxa jag dock lärt mig är att man ska tänka till väldigt noga innan man försöker samplanera med andra. "När kan vi ses och planera lite?" till några av de äldsta och närmaste vännerna till lille bror tror jag inte fick några svar alls på 2 veckor. Jag gjorde det enklare och föreslog 2 olika datum, men bara med marginell förbättring. Försökte göra det ännu enklare och gav lite förslag på uppgifter de kunde ta tag i. 1 tog på sig en uppgift. "Satte ner foten" och delade ut uppgifter och tänkte att "bara man delegerar ordentligt så kan man fokusera på sina egna uppgifter". Det trodde jag i typ 2 månader, även om jag blev lite orolig ibland och skickade lite påminnelser. Sista veckan blev det dock uppenbart att alla (eller kanske alla utom en) hade skjutit upp allting till sista sekunden och sedan hörde av sig när det blev lite panik. Det var inte därför jag startade upp planerandet i så god tid... Men bra blev det.
Varför jag låter bitter trots att det blev bra? Dels är det ju lite pinsamt att inte gå in för det mer när det handlar om en nära väns mansexa och dels tycker jag att det är dålig respekt att låta sin egen lathet gå ut över andra. Är man lat får man ju ta smällen också. Eller så kanske det bara är så att jag är skadad av att jobba med barn och har blivit en liten moraltant. Det står jag för.
Några jag dock är sjukt imponerade av är de personer som alltid verkar tänka "Finns det någonting jag kan hjälpa till med?" istället för det tonårsnötiga "Finns det något sätt jag kan slippa undan att hjälpa till?". Stort tack, ni är mina förebilder! Annars det hade det aldrig blivit så bra som det blev.
Hade ni hoppats på ett inlägg om själva "Experimentet" istället? Vad som hände under Experimentet är hemlighetsstämplat och alla inblandade har tystnadsplikt. Eller, ok, lite bilder filmer o.s.v. kanske släpps när jag fått lite tid framöver. Håll utkik!
Nu har bitterheten lämnat sitt låsta rum i min hjärna och seglat iväg ut på det stora nätet. Skönt. Det här ska jag nog göra igen.
När hjärna och hjärta nu svävar på små moln igen så vill jag bara säga stort tack till alla som var med på experimentet! Det var riktigt bra taggning och fullt ös från alla på samtliga tester. Sweet vare. Och givetvis ett gigantiskt tack till försökskaninen som ställde upp på allt helhjärtat och med ett leende och störda kommentarer!
Jag gillar ju att planera och det har jag verkligen gjort till lille brors försenade svensexa/straffsexa/mansexa/experiment den senaste tiden. Många små pusselbitar som ska falla på plats och när t.ex. helgen innan bestod av midsommarfest i Ljungsbro, besök i Vimmerby och en älgpark, höghöjdsklättring utanför Norrköping... så får man kämpa lite för att hitta tiden till att planera och förbereda. Men bra blev det.
En läxa jag dock lärt mig är att man ska tänka till väldigt noga innan man försöker samplanera med andra. "När kan vi ses och planera lite?" till några av de äldsta och närmaste vännerna till lille bror tror jag inte fick några svar alls på 2 veckor. Jag gjorde det enklare och föreslog 2 olika datum, men bara med marginell förbättring. Försökte göra det ännu enklare och gav lite förslag på uppgifter de kunde ta tag i. 1 tog på sig en uppgift. "Satte ner foten" och delade ut uppgifter och tänkte att "bara man delegerar ordentligt så kan man fokusera på sina egna uppgifter". Det trodde jag i typ 2 månader, även om jag blev lite orolig ibland och skickade lite påminnelser. Sista veckan blev det dock uppenbart att alla (eller kanske alla utom en) hade skjutit upp allting till sista sekunden och sedan hörde av sig när det blev lite panik. Det var inte därför jag startade upp planerandet i så god tid... Men bra blev det.
Varför jag låter bitter trots att det blev bra? Dels är det ju lite pinsamt att inte gå in för det mer när det handlar om en nära väns mansexa och dels tycker jag att det är dålig respekt att låta sin egen lathet gå ut över andra. Är man lat får man ju ta smällen också. Eller så kanske det bara är så att jag är skadad av att jobba med barn och har blivit en liten moraltant. Det står jag för.
Några jag dock är sjukt imponerade av är de personer som alltid verkar tänka "Finns det någonting jag kan hjälpa till med?" istället för det tonårsnötiga "Finns det något sätt jag kan slippa undan att hjälpa till?". Stort tack, ni är mina förebilder! Annars det hade det aldrig blivit så bra som det blev.
Hade ni hoppats på ett inlägg om själva "Experimentet" istället? Vad som hände under Experimentet är hemlighetsstämplat och alla inblandade har tystnadsplikt. Eller, ok, lite bilder filmer o.s.v. kanske släpps när jag fått lite tid framöver. Håll utkik!
Nu har bitterheten lämnat sitt låsta rum i min hjärna och seglat iväg ut på det stora nätet. Skönt. Det här ska jag nog göra igen.
När hjärna och hjärta nu svävar på små moln igen så vill jag bara säga stort tack till alla som var med på experimentet! Det var riktigt bra taggning och fullt ös från alla på samtliga tester. Sweet vare. Och givetvis ett gigantiskt tack till försökskaninen som ställde upp på allt helhjärtat och med ett leende och störda kommentarer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)