Ljusglimtar i mörkret i mörkret

Det är lite tungt för tillfället. Resten av familjen har hostat i typ 3 veckor. Framför allt Bappen har blivit rejält mycket bättre, men Stampe har blivit sämre senaste dagarna. Själv har ju ryggen varit kass några veckor efter ett lovande halvår, och så toppade jag det med ett ryggskott i lördags. Om jag gjorde något dumt lyft eller så? Jag sköljde av fläderbär... Och så har jag också fått något jobbig luftvägsinfektion.

För att få lite ljusglimtar så får vi nog fokusera på barnens nattbeteenden:

Frosch vaknade nyss, efter ett par timmars sömn, för att gå upp och kissa. Men så var det visst något han behövde hjälp med också. Eller han behövde fråga något. Givetvis var han tvungen att fråga hur det gick i Arsenal-matchen och vem som gjort 1-0-målet. Underbart.

Appen vaknade här om veckan för att gå på toa. Stora badrummet var upptaget, så jag var inte så förvånad att Appen gick mot lilla toan. Men så märkte jag, från min madrass framför tvn, att han stannade framför trappan. Jag började resa mig för att se vad han skulle göra. Men så ser jag hur han börjar dra ner kalsongerna och jag flyger fram och styr honom in till badrummet. Då frågar han:

-Varför hoppar du till mig, pappa? 

Ciao! 

Trolleri och gah

Torsdagen förra veckan var jag på kommunfest. Visst låter det kul. Först hamnade jag på en förfest hos en kollega och insåg att det var sjukt länge sen jag var på en hemmafest som inte involverade barn. Riktigt trevligt var det. Så trevligt att vi nästan missade buffén på den riktiga festen. Efter buffén skulle det vara en magisk show. Vi gled in precis när det skulle börja, men från min lite upphöjda huvudplacering kunde jag se att det fanns lite plats kvar ganska nära scenen och styrde gänget av kollegor dit. Det fick jag ångra.

Ganska kort in i showen skulle Stefan Odelberg (som var huvudnumret) plocka upp en ur publiken. Han plockade en kvinna som absolut inte ville komma upp, men han tvingade upp henne ändå men lät henne få med en kompis. Sedan skulle han ha några till. Han valde en för att han var gammal och så kom han fram och tog mig i armen och sa "och så en som är lång".

För inte allt för många år sedan hade jag tyckt att det var extremt obekvämt, men nu kändes det, inte kul, men ändå helt okej. Ett antal glas vin på förfesten hjälpte säkert till lite också. Så fick jag vara med på scenen typ resten av showen. 2 trolleritrick fick jag hjälpa till med. Lite kul ändå.

-------

Appen har börjat på friidrott. Han verkar gilla det och det var bra uppstyrt. Nu hoppas vi bara att Frosch ska få en plats också. 

Bägge grabbarna har testat på bordtennis också. Det var kaos. En ung ledare som verkade vettig och en äldre herre. Och så 30 barn. I en källarlokal. Kaos.

--------

Förra söndagen (efter Appens friidrottsträning) var vi i Norrköping och såg på IFK Norrköping mot IFK Göteborg. Riktigt bra drag trots att det är 2 lag som slåss för att hänga kvar. Riktigt stolt över hur Frosch hanterade resandet, allt obekant, det höga ljudet (bengaler, fyrverkerier osv) och att käka på restaurang på vägen hem.

-------

Jag var sjuk en vecka när jag skulle ha en massa utvecklingssamtal. Men nu har jag hunnit ifatt med alla förutom ett. Har varit späckat. 

--------

Senaste halvåret har varit överlägset bästa rygghalvåret sedan ryggen rasade. Tills förra söndagen. Nu är det fullständigt värdelöst. Svårt att veta var jag ska börja. Vila? Få igång träningen? Inte tänka så mycket på det? Vara jättenoga med vad jag gör? Försöka stressa mindre? Sysselsätta mig? Riktigt trist är det hur som helst, men jag hoppas givetvis på att det är ett tillfälligt bakslag.

Tjarå!