Jag jagade barn igår kväll. "Hade inte du höstlov, föräldraledigt och helg igår?" kanske du undrar då. Jo, det hade jag, men man måste ju få ha lite kul på sin fritid också.
Så här var det: Precis när Stampe gick upp för att natta Frodis plingade det på dörren. Jag masade mig från soffan och öppnade. Ingen där. Tittade bakom dörren. Ingen där. Tog på mig foppa-tofflor, gick ut till vägen och såg 2 killar i typ 10års-åldern knallandes bortåt. Jag svängde åt deras håll, men då blev det fart på dem och de försvann bort längs gatan.
Tydligen var det väldigt roligt/spännande att någon gick efter dem, för bara typ 15 minuter senare ringde det på dörren igen. Den här gången var jag lite mer taktisk och snörade på mig mina snabbaste skor innan jag gick ut. Redan när jag var på uppfarten hörde jag röster en bit bort. Snack i stil med "kom och ta mig då" och annat spänningshöjande. Jag svängde mot rösterna, men innan jag såg dem ordentligt såg visst de mig för de skrek "Han kommer!" så högt att jag inte kunde missa var de var. Jag hade lite svårt att få igång mörkerseendet, men lyckades se att de var fler än 2 nu (typ 5-6) och löpte in i HSB-området. Då fick mina skor visa hur snabba de var och med några jättekliv var jag nästan ifatt dem.
De hade lite olika taktiker när de delade upp sig för att komma undan, men en stackare är ju tyvärr alltid långsammast. Kanske var det för att han bar en lång pinne i handen, eller så var han bara långsam. Snabb på att stanna var han iallafall när jag 2 meter bakom honom röt i "Stanna!". Stackarn såg livrädd ut, så jag satte mig på huk framför honom. Sedan berättade jag att jag egentligen skiter fullständigt i om de ringer på, men att min 1-åring som låg och sov vaknade varje gång de ringde på. Killen sa förlåt fyrtioelva gånger och lovade att berätta för de andra. Sedan gick han hem och bytte kalsonger.
Det där om kalsongerna är bara en gissning.
Jag är allt lite skräckinjagande ändå. Om man är en 10-åring och det är väldigt mörkt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar