Vi vaccinerade oss här om dagen. Mot influensa. Stampe för att hon är riskgrupp och jag som ren sympatiåtgärd. Pluttson var med och blev direkt orolig när vi kom in på vårdcentralen (trots att vi gick bakvägen). Han slapp dock både sprutor och samtal med läskiga människor den här gången. Kanske lärde sig att sprutor inte gör så ont.
Mer ont gör det att skalla ihop med någon. Igår kväll när jag nattade Pluttson, så satte han sig upp i sängen när vi sammanfattade dagen. När jag bad honom lägga sig ner så kastade han sig bakåt. Hans bakhuvud rakt på mitt ögonbryn. Jag fick ont. Pluttson fick ont. Jag försökte ta mig samman och trösta Pluttson. Han började dock ropa på mamma och ville inte att jag skulle trösta.
När mamma varit förbi och tröstat och vi sagt godnatt så satt jag i en fotölj utanför hans rum och väntade (= såg på Game of Thrones).
Efter ett tag ropade Pluttson på mig. När jag kom in så sträckte han fram armarna mot mig. Sen tog han tag i mitt huvud, drog mig intill sig och sa "Näe ajaj", medan han pekade typ där jag fick smällen. "Nej, pappa har inte ont." Då lyste han upp i världens leende och gav mig en kram. Jag frågade om han hade ont i huvudet, men det hade han inte utan han rullade över på sidan och somnade. Vår lille omtänksamma plutt.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar