Landslaget som blivit synonymt med att skrälla sig till silver. Gott så. Eller fantastiskt så. Men då slutar ju ändå mästerskapen i moll. Nu slutade det med eufori!
Sverige inledde turneringen ganska svagt och tog sig knappt förbi första rundan efter 1 seger, 1 oavgjord och 1 förlust. Tvungna att vinna allt i huvudrundan så rullade segertåget igång. Olika tåg varje match pga Covidu, men det gick som på räls. Avslutade med den där osannolika vändningen mot Norge. I semin gjorde de en fantastisk match mot ett starkt Frankrike. Ledde med 2 mål med mindre än 1 minut kvar och hade bollen. Lyckades på något vis ändå få 2 fria lägen emot sig. Hjälten Palicka satte sig på det andra och så var det final mot dubbelregerande mästarna Spanien. För första gången blev det en match som inte svängde utan lagen följdes åt typ hela tiden men så drog Sverige ifrån lite mot slutet. Lite guldkramp från Sverige på slutet gjorde ändå att Spanien gick ikapp och hade dessutom bollen med under minuten kvar. Palicka räddar igen och i absolut sista sekunderna får vi straff. Tiden rinner ut och allt avgörs på straffen. Elak sport mot hjärtat det där Handboll. Ekberg sätter straffen, jag kastar upp bägge grabbarna i taket och Sverige plockar hem första guldet sedan Stampe var ett barn.
Eufori.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar