När klockan är 14:00 (=eleverna är jättetrötta), eleverna samlas igen efter att ha räknat matte i 3 olika rum, man är ensam i klassrummet, några elever bara vill räkna några tal till, några "glömt" att stänga bänklocket, många vill småsnacka med bänkgrannen som återvänt, ett par vill hojta till kompisen i andra änden att de ska leka efter skolan, 5 försöker få min uppmärksamhet för att visa vad duktigt de räknat, en sjunger en sång, en har lärt sig att spela på sitt sudd, en försöker lära sig spela på sitt sudd, 2 börjar skojbrottas när de möts på väg tillbaka till sin plats och jag har tänkt att jag ska knyta ihop mattelektionen lite snyggt. Då velar man lite mellan att smyga ut genom bakdörren (ja, vi har en sådan i just det klassrummet) eller att skrika rakt ut. Men när man genom kaoset ser att "just det, biträdande rektorn står ju längst bak i hörnet och tittar", då tänker man "lågaffektiv, högeffektiv, lågaffektiv, högeffektiv". Jag särade brottarna, fick till en bräcklig tystnad, delade ut en lågaffaktiv hårtork och lite arbetsflitsberöm. Sedan lämnade jag över till fritids, rann ut genom vanliga dörren och gömde mig i kopieringsrummet.
Nu känner jag mig ändå lite nöjd med att jag löste situationen och dessutom har jag fått mycket kopierat.
Skönt också sen att fylla på med energi det sista man gör innan man lämnar skolgården. Blev stoppad av en förälder ("visst är det du som har matte i 2an?" inledde hon med) som öste en stor spann med beröm över mig utifrån vad hennes dotter berättat. Jag har visserligen bara undervisat hennes dotter i 28 dagar och hon är en av 94 nya elever för mig, så jag kan omöjligt ha gjort så stor skillnad ännu, men jag sög ändå åt mig som en svamp.
Sedan cyklade jag till Froschs fritids för att inse att de var på utflykt (men med cykeln kvar på skolan). Det är dock en helt annan historia, som slutar med att vi bara blev lite sena till hämtningen av Appen.
Imorgon är en annan dag.
Schalom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar