Folk i skogen

Den här veckan har handlat mycket om folk i skogen. Alltså det är inte så att jag har letat folk i skogen (joo jag har visserligen letat upp barn i skogarna på skolgården), men på något sätt har jag halkat in på saker som handlar om folk i skogen.

1. Mystiska mannen i skogen

I skogarna kring en liten by i Schweiz har det vid ett antal tillfällen, under de senaste åren, rapporterats från folk som stött på en udda varelse. Personen i fråga (rimligtvis en man) är typ 190cm lång, bär militärkläder, någon form av tjock rock och en gammaldags gasmask. Varje gång någon observerat honom har han snabbt försvunnit snabbt in i skogen. Lite Bigfoot över det hela. En gång hade någon sett honom plocka blommor på en äng. Nu hade iaf någon sett honom och hunnit få fram kameran/mobilen och knäppa av ett kort av när varelsen försvann bort längs en skogsväg. Den mystiska mannen har aldrig rapporterats göra någon illa eller varit elak på något sätt, men jag tror ju inte att jag skulle vara sugen på att ta en löprunda i skogen på kvällen om jag bodde där omkring. Det man inte känner till är läskigt.

2. Familjen i Sibirien
Mitt ute i Sibiriens stora vildmarker var på 70-talet ett antal män på plats för att leta värdefulla fyndigheter. De var långt från närmsta bebyggelse och blev därför förvånade när de hittade spår som tydde på att det varit människor där nyligen. Ännu mer förvånade blev de när de i en ravin fick syn på någonting husliknande (dock med endast en pyttelitet fönster) som uppenbart var byggt av människor. Det visade sig att huset beboddes av en familj på 6 personer. Den djupt religiösa familjen (då bestående av 4 personer) hade på 30-talet tröttnat på civilisationen och det styret som då var i Sovjetunionen och flyttat allt längre ut i ödemarken. De hade med sig några få frön och lite verktyg och hade overkligt nog lyckats överleva utan kontakt med omvärlden i över 40 år. I Sibirien. Inte nog med att de hade överlevt i en av de hårdaste platserna i världen, de hade dessutom utökat familjen med 2 personer som alltså aldrig träffat på några andra människor. Hade jag tröttnat på hela världen så hade jag nog försökt att hitta ett lite skönare ställe än Sibiriens ödemarker att bosätta mig på. Vill man slippa bli upptäckt kanske det är ett bra val ändå.

3. Brosprängarna i Grekland
Under andra världskriget fick några få allierade soldater, stationerade i Nordafrika, i uppdrag att inleda gerillakrig i Grekland för att försvåra för Tyskarnas transporter genom det ockuperade landet. De fick en 2-dagars kurs i fallskärmshoppning och släpptes sedan i en skog med målet att spränga järnvägen. De hittade till en bro som vaktades av ett stort antal Italienare (som dessutom hade ännu fler soldater i beredskap en bit bort längs järnvägen). Det krävdes betydligt fler soldater än de som kommit ner med fallskärm för att kunna komma åt att spränga bron. Så en kille knallade iväg för att leta rätt på någon form av motståndsrörelse. Det är inte så lätt att hitta folk i skogen som inte vill bli hittade, men på 27 dagar lyckades han hitta två olika rebelledare. Den första (en glad och trevlig Bolsjevik) kunde erbjuda 50 man. Det var dock inte tillräckligt. Den andra (en hänsynslös och hårdför Bolsjevik) visade sig dessvärre vara ärkefiende till den första rebelledaren. Det var dock inte så dåligt som det kanske låter. Han ville nämligen inte att hans fiende skulle få all ära för att ha förstört för ockupanterna och erbjöd därför 100 man. Hur de sedan lyckades spränga bron är en helt annan historia, men det orkar jag inte skriva om nu.

Jag vet inte varför jag sett och läst om en massa folk i skogen den här veckan. Det har bara blivit så. Nu har jag delat med mig också. Håll till godo.

Ciao!