söndag 22 september 2013

Kunskap från barn

Man kan lära sig mycket av barnen. Både från deras kunskaper och från deras okunskap.

Språk

Jag hörde en diskussion mellan två barn där den ena tyckte att den andras språk lät så märkligt. Då de alltid pratar svenska på fritids (och bara en av dem gick på mitt fritids) hade jag ingen aning om att pratade olika språk hemma (även om jag visste att ingen av dem talade svenska hemma). Jag hade nog gissat på att de pratade samma språk eller åtminstone närbesläktade språk. Det visade sig dock att den som snackade arabiska tyckte att kurdiska (som då det andra barnet pratade med sin morfar i det här fallet) lät väldigt märkligt. Då jag bara har bra koll på några nordeuropeiska språk var min spontana känsla att kurdiska och arabiska borde kunna vara hyfsat lika då de talas i närliggande delar och ibland till och med i samma länder. Var tvungen att kolla upp det hela och oj så fel jag hade. Det hade varit rimligare att jag förstod kurdiska än att en arabisktalande person gjorde det. Lite språkfakta:
Svenska = indoeuropeiskt
Kurdiska (kurmanji) = indoeuropeiskt.
Arabiska = semitiska språk

-----------

Turkiska = altaiska språk
Persiska (farsi) = indoeuropeiskt
Syrianska (suryoyo) = semitiskt.
Hebreiska=semitiskt


Religion

Barn 1: Kunde Jesus prata svenska?
SO-fröken: Nej, Jesus var inte beläst på det sättet, så han kunde nog bara det språket som talades där han bodde. [...]
Barn 2 (utan att räcka upp handen): Jesus borde ju ha kunnat svenska. Kan man gå på vatten så lär man ju kunna prata typ alla språk.
*En märklig tystnad i klassrummet då alla verkar fundera över logiken*
Barn 2 (igen): Eller kanske inte Jesus, men hans dom där små som var med honom lär ju ha kunnat. Dvärgarna eller vad dom kallas.

Fritid

Barn 3 & 4 (i årskurs 5) passerar över skolgården på väg hem. På skolgården är många fritidsbarn (årskurs 1-3) ute och leker/sportar.

Barn 3: Man borde gå på fritids igen alltså.
Barn 4: Vadå? Vill du gå på fritids?
Barn 3: Ja det är ju roligare att vara här och leka än att vara hemma och hänga över surfplattan.

Oroväckande att barnen inte klarar av att leka/spontansporta om inte någon vuxen är med och styr upp det? Eller lovande att barnen ser att det även finns en rolig värld irl?

Chip chip!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar