Råkade ut för 2 luriga situationer med några av mina gamla elever igår.
Först var det när jag var i matsalen med min klass. Då kom en tjej ur min gamla klass in gråtandes och gick till mig. Jag tröstade henne och undrade vad det var som hade hänt. Hon var ledsen över att hon tyckte att en lärare behandlade henne orättvist och att det gick ut över hennes möjligheter att lyckas i skolan. Jag fick verkligen väga mina ord på guldvåg. Ville ju trösta och hjälpa samtidigt som jag inte ville underminera läraren, som jag vet verkligen vill deras bästa. Får hoppas att mina råd var till nytta.
Senare på dagen var jag på väg ut på skolgården när en annan tjej ur min gamla klass ropade på mig. Jag gick dit, gav henne en kram och pratade med henne och hennes kompis lite kort. Sen skulle jag precis gå vidare då en liten tjej i 2an frågar.
"Är ni kära i varandra?"
"Nej, det är min gamla elev."
"Jaha, men varför pussades ni på munnen då?"
"Eh, nej det gjorde vi verkligen inte. Det var en kram."
"Va? Joo, ni pussades."...
Jag hoppas verkligen att jag fick henne att förstå att hon sett fel. Det är Inte ett rykte man vill ska börja gå. Huvaligen.
Idag var jag på insynsbesök i min gamla klass. Vi (lärare) jobbar i lärgrupper där man hälsar på varandras lektioner och ger lite feedback på undervisningen, typ. Hur som helst så insåg jag att jag saknar min gamla klass, men även att jag saknar lite att jobba på mellanstadiet. Gillar klassen jag är i nu också, men att börja om med en etta känns inte lika självklart som tidigare. Vi får se vad som händer.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar