Det känns mycket lättare att göra tv i Norge. I sommar har jag sett minst 3 olika norska dokumentärliknande program. Alla har varit fantastiska på olika märkliga sätt.
---
Monsen på tur.
Alla har väl sett Lars Monsen på Villovägar? Eller alla borde ha sett. Det var en programidé som även ett svensk produktionsbolag skulle kunna ha nappat på då det är lite tävlingsmoment, programledare, sidekick, givande grafik oav. Monsen på tur är bara norskt. Äventyraren Lars Monsen går på tur på olika ställen i Norge. Folk som är sugna på att haka på gör det. Lars har med sig en kamera och filmar när han går och när han snackar med folk. Underbart.
---
Titel oklar (det är alltså inte programmets namn, men jag minns inte vad det hette)
En man i norska obygden har köpt sig en limousine. När Hurtigrutten lägger till i byn försöker han få folk att förstå att hans limousine är mycket bättre än de stora turistbussarna. Hans limmo tar sig ju fram dit bussarna inte gör (det är ju ingen Jeep direkt, men ändå). Dessutom är han ett äkta original och känner till platser som ingen annan gör. Som bonus har han samarbeten med typ alla märkliga lokala handlare. Verksamheten går sådär, men han hoppas att på sikt kunna tjäna in tillräckligt för att limousinen ska betala av sig. Underbart.
---
Bjarne vill inte bli filmad
En invandrarkvinna i en liten liten norsk by bestämmer sig för att lära känna sin ensamma granne, Bjarne (och göra en dokumentär av det). Bjarne gillar inte frågor och vill inte bli filmad. Kvinnan är dock inte den som ger sig och under den kärva ytan finner hon ett kärvt, men otroligt charmigt, inre.
"Det händer att folk flyttar hit ibland, men sen flyttar de härifrån".
Underbart.
---
Heja Norge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar