Typ 20 minuter innan apoteket i Ljungsbro stängde kom jag på att jag behövde nya "ryggtabletter". Skyndade mig iväg och precis innan jag ska svänga in mot parkeringen går en reslig man och hans lika resliga son (typ 20 år?) över övergångsstället så att jag får sakta in lite. Sonen vinkar som för att tacka. Eller var det en hälsning?
Jag parkerar bilen och skyndar mot apoteket. Pappan och sonen kliver in på apoteket precis före mig och pappan är vänlig nog att hålla upp dörren åt mig. Precis när jag kommit in vänder sig pappan mot mig med ett jätteglatt "Nä men tjena!" och så liksom vänder han sig mot mig som för att starta ett samtal.
Jag tittar upp på pappan (ja han var nog längre än mig). Ingenting i hans utseende är bekant över huvud taget. "Hej..." säger jag försiktigt och vänder blicken mot sonen. Sonen lyser upp och liksom vänder sig in för att bli del av ett gruppsamtal. Gammal elev? Granne? Släkting? Fan? Ingenting med sonen är bekant. Jag ser hur pappans läppar är på väg att börja röra sig och sonen verkar sugen på att skaka hand eller grabbkramas. Jag slänger snabbt blicken tvärs över apoteket, fixerar "Smärta" - hyllan med blicken och utan att vrida kroppen bort från dem liksom glider jag bort mot säkerheten.
När jag äntligen är ute i friska luften igen inser jag hur gärna jag vill veta vilka dom är. Men då är det ju för sent att fråga dem utan att det blir vansinnigt märkligt. Sätter mig i bilen och skuggar dem på avstånd medan jag kör raggarsvängen. Hoppas att de ska sätta sig i en bil så att jag kan kolla registreringsnumret. De går in på Hemköp.
Nu får jag leva med frustrationen över att inte veta.
Rackarns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar