Det går bra nu

Lyckades smita iväg lite tidigare från jobbet så att jag skulle hinna gå med Frosch till vårdcentralen. Cyklade hem och skulle bara koppla på cykelvagnen på min cykel. Där ungefär började allt gå lite mindre bra.

Insåg ganska direkt att jag inte kunde koppla på cykelvagnen då jag inte hade kopplingsgrejen monterad på min cykel. Gick ju smidigt att montera på gamla cykeln så det borde vara lätt. Det var det inte. 

Insåg att bakhjulet satt med en aslång genomgående skruv. För att slippa dra ur hela skruvade jag bort muttern på andra sidan. Precis när jag lossade muttern flög både den och underliggande fjäder in i grannens vägg. Hittade dem ganska lätt och monterade kopplingsgrejen. När jag skulle koppla på vagnen förstod jag att kopplingsgrejen var tvungen att sitta på andra sidan av cykeln. 

Monterade loss utan att tappa iväg fjädern och drog ut hela skruven. Satte dit kopplingen och skulle skruva på muttern. Då samarbeta bägge sidors fjädrar och skickar iväg muttern och ena fjädern utom synhåll. Däck, drev och allt vad det heter rasade bara rakt ner. Kedjan slog någon form av knop på sig själv. Klockan slog förskolehämtning och jag sulade cykelvagnen genom hela garaget.

Tog vanliga vagnen och stressade till förskolan. Fick med mig bägge grabbarna ganska smidigt och promenerade bort med dem till Skogsfrun där vi lämnade vagn och Lille Bus.

Jag och Frosch började promenera den dryga kilometern till VC och hans små ben pinnade på bra i ökenhettan. Hann en liten bit innan han blev kissnödig och typ halvvägs innan han blev akut bajsnödig. Vi tog oss dock fram utan olyckor och precis i tid innan provtagningen stängde.

Frosch (och jag) var helt inställda på en repris med stick i fingret men sköterskan skulle bestämt ta blodprov i armen. Laddade upp med 3 rör... Hon förklarade typ inget och stack sedan. Frosch satt i mitt knä och jag upplevde det som att han inte reagerade alls. När hon gröjsade runt lite för att försöka komma rätt satt han fortsatt blickstilla och tyst. När hon gav upp och han vände sig om såg jag dock att han var sjöblöt av tårar. Min lilla hjälte. Sköterskan såg ut som att hon skulle börja gråta hon med för att han var så tapper och ville absolut inte sticka igen. Vi fick 2 bedövningsplåster och skulle komma tillbaka en annan dag, med bedövande armväck.

Så det blev att knalla hela vägen tillbaka, i värmen, med outrättat ärende. Hämtade Appen och gick hem. Satte på vattenspridaren för att distrahera grabbarna medan jag lagade cykeln och Frost 2 medan jag lagade mat.

När jag så nästan fått klart allt och ska duka så sitter det en bärfis där jag ska ställa Appens tallrik. Det var droppen. Jag hämtar en skärbrännare och förintar bärfisen och en bra bit av matbordet. Sedan går jag ut till garaget och fyller cykelvagnen med gasol. Slänger in en tändsticka och känner stressen rinna av mig.

Okej, fram till "droppen" var det där sant iaf. 

För övrigt så har en fluga landat på mig om och om igen sedan jag började skriva det här inlägget. Var är skärbrännaren? 

God afton!