Nej nu får det vara nog. Jag pallar inte längre. Jag måste skriva meeeer, så nu blir det säkert en hel del inlägg med lite mer längd igen.
Vi var ju i Stockholm i helgen om ni inte förstod det. Träffade lillsvägerskan som ska åka till Thailandet, shoppade, spelade poker, sov, åt ekologisk hotellfrukost och gick på bröllopsmässa. Svärmor och svärfar var med på allt förutom den sista punkten.
Anledningen till att vi bokade in en Stockholmsresa från början var ju för att vi skulle följa med svärfar upp och spela pokerturneringen som han fick i födelsedagspresent för länge sedan. Det var en "Prova på"-turnering vi bokade, men det märktes inte mycket av. Den utlovade introduktionen i början såg vi ingenting av och motståndarna var både många stamgäster, folk med egna pokerklubbar och seriösa nätspelare. 51 deltagare var det allt som allt.
Jag hade en tydlig plan att jag skulle spela fruktansvärt försiktigt tills dess att jag vant mig vid situationen och nervositeten lagt sig. Därför visste jag inte om jag skulle bli glad eller besviken när jag bara nästan bara fick drömkort i början. Kung-Kung var stammisar hos mig första halvtimmen och jag hade snabbt dubblat upp antalet marker. Sedan blev det dock en lååång ökenvandring. Det kändes som om gick 2 timmar utan att jag såg skymten av några klädda kort eller Ess. Då jag dessutom hade 3 aggressiva män med bordets 3 största markerstaplar efter mig så var det väldigt svårt att köpa några pottar (bluffa hem lite marker). Tålmodighet är väl dock en av mina starkaste egenskaper som pokerspelare. Jag gled med och roades (bakom mitt pokerface) av alla profiler vid mitt bord. Shiiit vad de snackade. Det var skämt, storytelling, hets och arga utspel om vartannat.
Vid första pausen var jag tillbaka runt de 5000 i marker som man hade från början. Svärfar hade haft en bättre utveckling och vad då uppe en bit över 10 000. Ganska snart efter pausen hade mörkarna kommit upp så pass att "Brush! Player out!" (alltså att någon var utslagen) duggade tätt. I denna veva rök även svärfar efter att ha blivit utslagen av den som jag är ganska så säker på vann hela turneringen sedan (Tror att han hette Dan). Jag vad inte vad svärfars slutplacering blev, men någonstans kring mitten av fältet skulle jag tro. Själv lekte jag lite jojjo då jag hoppade upp till 10 000, sakta sjönk till 5 000, hoppade upp till 10 000 o.s.v. Här omkring fick jag även byta bord och fick då mycket bättre placering vilket gjorde att jag kunde hålla mig flytande trots fortsatt tråkiga kort.
När det närmade sig 4 timmar spelade så blev det dags för finalbord. Kändes givetvis coolt att sitta vid finalbordet med en skara nyfikna åskådare runt omkring, men samtidigt blev det lite oro för att snubbla på mållinjen (timmen innan vi gick till casinot hade ett drömläge på 7 rätt på travet förvandlats till mindre roliga 5 rätt, så "nära skjuter ingen hare" hade jag fått nog av). Jag var en av de "fattigaste" vid finalbordet, men jag hade tittat ut noga vilka jag skulle förbi för att hamna "In the money" (de som får någon vinst). Ganska snart var det bara 1 kvar som skulle ut innan det var klart vilka 6 som blev vinnare. Jag såg att jag hade råd att göra absolut ingenting i två hela varv och kände mig ganska säker på att alla andra omöjligt hade så mycket is i magen att ingen skulle åka ut innan dess. Så jag slängde en hel del bra kort. Så nervös var jag då inte då jag hade två av killarna från mitt ursprungliga bord bredvid mig som inte kunde sluta garva åt hur lik en vid finalbordet var den skäggiga killen i Baksmällan. "Den skäggiga killen i Baksmällan" var även han som slutade på den jobbiga 7:e-platsen. När jag säkrat platsen ITM försökte jag chansa in mig i jakten på bättre placeringar. Jag sprang dock snabbt in Dan som synade mitt all in. Mitt par i femmor kändes bra mot hans 67, men när ytterligare en 6:a dök upp på bordet var det bara att tacka för sig och vara nöjd över en 6:e plats. De 400:- som jag vann gav väl ingen bra timpeng, men riktigt kul var det.
Janna, lillsvägerskan och svärmor hade tittat en del på pokerturneringen, men även hunnit med att spela en del på slot machines. Jag förstår inte hur de kan ha så enormt många slot machines på casino. Alla maskiner är ju typ samma sak. Tryck på en knapp och hoppas på att det snurrar upp rätt symboler. Varför inte ha mer variation? På casinot kunde man även roa sig med att se på folk som spelade bort stora pengar. Man kan t.ex. lära sig att det inte är de som ser rikast ut som spelar för de största pengarna (kan ju hänga ihop med att man sällan blir rik av att spela bort sina pengar). Det inser man t.ex. när en kille med jeansväst slänger in 12 000 på ett spinn på rouletten.
Efter casinot gick vi de 30 meterna tillbaka till vårt hotell och sov sött under täcken från Värnamo.
På söndagen blev det en fet hotellfrukost, hej då till svärföräldrarna och sedan en promenad bort till bröllopsmässan på Grand. Efter att inledningsvis ha letat tips, idéer och inspiration så gick, iaf jag, över mer till att leta tävlingar där man kunde vinna saker. Måste dock erkänna att bröllopsmässa var roligare än vad jag tyckte att det lät. Och det berodde inte bara på champagneprovning, underklädesvisningar och bakelser.
I en av de fetaste bröllopstidningarna var det ett långt reportage om en av mina gamla gymnasiekamraters bröllop. Sverige är litet.
Innan jag avslutar det här halvlånga inlägget och går vidare med vecka 5 irl (in real life (i verkliga livet)) så vill jag citera min blivande fru:
"Kan inte Petra Marklund bli September igen, istället för att vara Lena Ph?"
Sen har mina fingrar en hälsning också: "We're back!"
Jag vet inte varför mina fingrar skriver på engelska, men de gillar helt klart att skriva.
God afton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar