Jag är lite orolig för mänsklighetens framtid. Nej, jag tänker inte på kärnvapenhot, miljöförstöring eller fetmaepidemier. Jag tänker på mellanstadietjejer som ska ta en spruta i axeln. Tårar, fulgråt, ångest, tokvägran, galltjut och känslan av att det var amputering av armar som pågick. Ett nålstick i axeln... Är det här de som om 10-30 år ska föda nästa generation. Nja, jag tror det blir ett "Nej tack".
Responsen som jag fick, från mina kollegor, på min sammanfattning av elevenkäten var enorm. Fick känslan av att jag hade funnit ett botemedel mot cancer. Älskar man det man gör så blir det bra. Jag älskar Excel.
Den här förkylningen är elak. Jag ska ge igen genom att spela fotbollsmatch. Säsongsavslutning.
Veckans citat *pekandes mot en flock Kanadagäss som flög förbi*: "Åhh, den där har inga vingar!!".
Jag kunde se den vinglösa fågeln framför mig. Hur den försökte bli så strömlinjeformad som möjligt och sprattlade som en tokig med fötterna.
Livet blir så mycket roligare med Stampe. Hon Är vinden i mitt segel.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar