Nu börjar jag Äntligen må rätt så okej igen. Har fortfarande lite ont/tryck i skallen och är tröttare än vanligt, men det är verkligen sjukt mycket mindre sjukt. Nu kanske jag kan börja bloggbomba...
Jag var ändå på vårdcentralen idag för att lämna blodprov. När jag var färdig och satt där snällt i stolen så tog sjuksköterskan och nästan kastade mig över till en säng. Jag visade upp förlovningsringen och skrek att jag var förlovad. Hon skrek i sin tur på sina två kollegor. Det svartnade för mina ögon av skräck. Eller vänta lite, jag kan minnas lite fel här. Jag börjar om:
Jag var ändå på vårdcentralen idag för att lämna blodprov. När jag var färdig och satt där snällt i stolen så nämnde jag för sjuksköterskan att det började snurra lite i huvudet. Det var precis som det blir ibland när man reser sig fort, med den skillnaden att jag inte reste mig. Sjuksköterskan flög upp och sa att jag var helt vit i ansiktet. Sedan kastade hon faktiskt nästan över mig till en säng och ropade på sina två kollegor.
Nu vet jag iaf att om jag ligger sjuk i en vecka, fastar 15 timmar (inför blodprovet) och sedan tömmer kroppen på ett antal rör blod så blir hjärnan lite besviken på avsaknaden av blod. Blodet var dock vänligt nog att återvända ganska snabbt. Typiskt att glömma bort hjärnan när det är alla hjärtans dag....
Ägg Benedict är vår nya frukostfluga. Blev det idag faktiskt. Jag har aldrig pocherat ägg förut, men det var ju faktiskt inte så avancerat som det verkar ibland i matlagningsprogram.
Nu måste jag fokusera på OS-skidåkningen.
Kram till alla hjärtan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar