Stafettguld

Undra hur länge man kommer fortsätta bli glad varje gång man tänker på damernas stafett i OS 2014. Ja det var faktiskt det största på väldigt väldigt länge. Den enda som borde kunna hota damlagets bragdguld borde väl vara Kalla själv om hon gör någonting helt otroligt på 3-milen också. Själva loppet kan ju inte finnas någon i hela Sverige som har missat, men vi tar det i väldigt korta drag. Ida Ingemarsdotter orkar längre än de 1200 meter hon brukar åka och växlar före både Norge och Finland. Emma Wikén kör ifatt Ryssland och Tjeckien, rundar dem och hänger sedan av bergsgeten Johaug i en uppförsbacke. Anna Haag orkar inte följa Finlands rasande tempo, men blir inte knäckt utan håller luckan bak till Norge. Sedan gör Kalla det omöjliga; drar ifrån Björgen, kör ifatt 26 sekunder på Finland och Tyskland och spurtar sedan ner en av världens bästa sprinters.

Det är ju svårt att visa hur stor skräll det här var, men vi tar lite statistik till hjälp:

Placering i världscupen:

Norskorna: 1, 2, 3 och 5 (Alltså 4 av de 5 som varit bäst i år).
Finskorna: 6, 8, 10 och oklart.
Svenskorna: 7, 32, 33 och 66.

Men form slår ju klass säger de, så vi kikar på hur det gått i de tidigare loppen i OS:

Skiathlon 7,5 + 7,5 km (ländernas totala tid):

Norge: 156 min 42 s
Finland: 159 min 50 s (+3:08)
Sverige: 161 min 5 s (+4:23)

10 km individuell start (ländernas totala tid)

Norge: 117 min 6 s
Finland: 117 min 32 s (+0:26)
Sverige: 118 min 14 s (+1:08)

Jag älskar statistik, men ibland är det skönt när den inte kan användas till att förutse framtiden.

-------------------------------------------

Innan jag hann skriva färdigt det hr inlägget hann det ju gå en stafett till. Nu var det herrarna som körde. Utifrån tidigare lopp i OS höll jag nog Sverige som favoriter här och vilken uppvisning de stod för. Nelson kör sin första stafett någonsin för Sveriges förstalag, tappar ena skidan innan de ens hunnit ut i skogen och vinner ändå första sträckan (jag tror han var någon millimeter före finländaren). Richardsson maler på som bara Richardsson kan göra. Olsson släpper visserligen ifatt en helgalen Legkov en hel del, men ger ändå Hellner ett drömläge. Hellner som jag inte tror kan bli nervös gör precis vad han ska (dvs äger alla andra) och fullbordar Sveriges utklassning. Sweet!

Nu hinner jag inte skriva mer (måste ta lite bladputs), men jag återkommer inom kort.

M.v.h.
Alienblomman