Da isen lösned for lindvejrs bör,
gik Terje med briggen på rejs;
om hösten, da grågåsen flöj mod sör,
han mödte den undervejs.
Da falt som en vegt på matrosens bryst:
han kändte sig stärk og ung,
han kom fra solskinnets lysende kyst,
agter låg verlden med liv och lyst, -
og for bougen en vinter tung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar