Han var med på stora delar av gymnastiken idag! Inte allt, men en hel del. Det var ren glädje att (från omklädningsrummet) se honom fara runt. Alla berg går att bestiga så länge man börjar längst ner och tar så stora kliv man klarar av. Heja Pluttsson! Tilläggas ska att det var 2 vikarier av 3 fröknar. Visserligen 2 väldigt bra vikarier, men det lär inte ha gjort det lättare att våga ta steget. Han har för övrigt älskat förskolan den här veckan. Det går bra nu.
På väg till minsta Motalas dop frågade samme Pluttsson "När börjar dopningen?". Började gjorde den, döpt blev det och fikat avnjöts i trevligt sällskap.
Appen bjöd på sovmorgon imorse. Det krävdes lite övertalning kring 6-tiden, men det gav en extra timme. Att vara småbarnsfar har förhoppningsvis botat min fobi för att sova. Jag har lärt mig att uppskatta det (till en viss gräns). När man t.ex. har suttit med en nappflaska i en kvart, kring 3 på natten, och försökt hålla sig lagom vaken så är det faktiskt fantastiskt att få gå och lägga sig igen.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar