Det är väl dags att krypa till korset, erkänna att jag förbloggade till Kjempenorsk-resan och kortfattat skriva vad som egentligen hände i Norge.
Dag 1:
Vi åkte en väldig massa bil. Vi tog en ny väg som vi inte testat på tidigare, allt för att kunna tanka så mycket E85 som möjligt (ja vi bryr oss ju om miljön) och så lite norsk bensin som möjligt (ja vi bryr oss ju om Sveriges ekonomi). Vi gick upp rätt så tidigt för att komma fram till Norge i vettig tid, men tydligen hade vi ändå tid att stanna och shoppa på vägen upp... :p Men jag är inte bitter. Inte nu längre. Då var jag lite bitter iom att shoppa är bland det tråkigaste jag vet och att chilla i Norge är bland det bästa jag vet. Men majoriteten för att shoppa var bredare än en ladugårdsvägg. Ankomsten blev även lite försenad av att gps:en lurade ut oss på en liten grusväg som slingrade sig fram sisådär 4 mil. Det kan ha varit en genväg. Det var definitivt en senväg.
Dag 2:
Vi hade blivit tipsade om att man kunde åka upp på berget och fiska (vi har alltid hållt till längst nere i dalen). Berget var inte vad det såg ut att vara (ett spetsigt, långt berg med träd överallt). Berget var en gigantisk och kal platå gömd bakom branta sidor fyllda av träd. Om det fanns fiskar uppe på berget så hade de dolt dom lika väl som de hade dolt plattheten och kalheten. Däremot såg vi flera stycken lämlar (vissa såg bara de döda, men det fanns levande också). När vi kom ner från berget så hann vi fiska lite i älven där vi brukar fiska. Janna ville stå exakt där hon brukar fiska (eller närmare bestämt exakt där hon stod ett tidigare år när hon fick en fisk). Dessvärre var det väldigt krångligt och halt att ta sig till det stället och det slutade med att Janna landade på rumpan i älven. Janna fick ont men överlevde. Jannas mobil fick inte ont men dog. Vi hade iaf tur med vädret
Dag 3:
På den tredje dagen fiskade vi en massa. Janna fick en fisk, Jag och bror fick några stycken fiskar var och Emelie fick en fisk (!). På kvällen så uppfann vi en del nya kortspel som säkert kommer att spelas runt om i världen under en lång tid framöver. Så om ni någon gång spelar Norsk skitgubbe (om det namnet redan är upptaget så kommer kortspelet säkert att byta namn till Pappa Pelle badar) eller Slanggurka så kan ni ju skryta med att ni vet var spelet uppkom. Dagens lågpunkt var när vi upptäckte att vi hade punktering. En klassisk pyspunka. Vi blev tvungna att slänga på reservsulan och åka ett gäng med mil till närmaste verkstad för att få det hela fixat.
Dag 4:
I Norge är dom väldigt bra på några få saker (typ olja, åka skidor, vara glada, gå på tur och designa landskap). Den kanske sämsta saken som dom är bra på är regn. På den fjärde dagen regnade det en väldig massa. Vi var ju dock inte sämre än att vi trotsade regnet och fiskade upp lite fler fiskar. Vi släppte dock tillbaka alla fiskar utan en. På den allra slutigaste tampen av vårat fiske så fick Jonny resans klart största firre på kroken och den fick bli en god bonus till maten. Det var med andra ord Jonny/Tage som vann tävlingen "Största fisken" och en person gissade rätt i vår omröstning här på bloggen. Det var tur att han fick upp den, för annars hade vi nog inte kunnat avgöra vem som hade fått upp den största fisken (Jonny, Janna eller jag) då de flesta fiskarna var små eller halvsmå. Den här dagen sprang Janna även in i ett träd. Hon tog sats för att komma uppför en backe och halksprang med näsan före in i ett träd som hon inte såg låg vält över stigen. Trädet höll.
Dag 5:
Dag 5 sade vi Hej då! till underbara Theodor-Ole, de fluffiga hundarna, Norge o.s.v. och åkte samma långa väg hem. Den här gången anslöt jag mig till majoriteten som ville stanna på Stadium Outlet och vi hade ett enhälligt beslut. Jag kan tänka mig att byta lite slötid i Sverige mot shopping om det är tillräckligt bra priser. Och bra priser var det. Janna två vinterjackor för 100:-/styck var bland de bättre klippen. Vi stannade även i Lima och åt lite mer civiliserad mat (sånt som en pizzeria serverar alltså). Vi tog inte vägen förbi Peru utan ett helt annat Lima. Väl hemma laddade vi om för inflyttning i nya lägenheten, men det är en helt annan historia.
Jag gissar att jag har skrivit vissa saker på en helt annan dag än vad det egentligen hände, men så är det ibland. Nu ska jag fortsätta att vara så tyst som möjligt för att försöka få min hosta under kontroll. När Sverige snart spelar VM-semifinal mot Japan ska jag dock skrika lite när vi gör segermålet.
Heja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar