Månader av hemligt planerande är till ända och "Experimentet" har genomförts. Det krävdes 07:30 på lördagen till 03:00 på söndagen för att genomföra alla tester, men bra blev det.
Jag gillar ju att planera och det har jag verkligen gjort till lille brors försenade svensexa/straffsexa/mansexa/experiment den senaste tiden. Många små pusselbitar som ska falla på plats och när t.ex. helgen innan bestod av midsommarfest i Ljungsbro, besök i Vimmerby och en älgpark, höghöjdsklättring utanför Norrköping... så får man kämpa lite för att hitta tiden till att planera och förbereda. Men bra blev det.
En läxa jag dock lärt mig är att man ska tänka till väldigt noga innan man försöker samplanera med andra. "När kan vi ses och planera lite?" till några av de äldsta och närmaste vännerna till lille bror tror jag inte fick några svar alls på 2 veckor. Jag gjorde det enklare och föreslog 2 olika datum, men bara med marginell förbättring. Försökte göra det ännu enklare och gav lite förslag på uppgifter de kunde ta tag i. 1 tog på sig en uppgift. "Satte ner foten" och delade ut uppgifter och tänkte att "bara man delegerar ordentligt så kan man fokusera på sina egna uppgifter". Det trodde jag i typ 2 månader, även om jag blev lite orolig ibland och skickade lite påminnelser. Sista veckan blev det dock uppenbart att alla (eller kanske alla utom en) hade skjutit upp allting till sista sekunden och sedan hörde av sig när det blev lite panik. Det var inte därför jag startade upp planerandet i så god tid... Men bra blev det.
Varför jag låter bitter trots att det blev bra? Dels är det ju lite pinsamt att inte gå in för det mer när det handlar om en nära väns mansexa och dels tycker jag att det är dålig respekt att låta sin egen lathet gå ut över andra. Är man lat får man ju ta smällen också. Eller så kanske det bara är så att jag är skadad av att jobba med barn och har blivit en liten moraltant. Det står jag för.
Några jag dock är sjukt imponerade av är de personer som alltid verkar tänka "Finns det någonting jag kan hjälpa till med?" istället för det tonårsnötiga "Finns det något sätt jag kan slippa undan att hjälpa till?". Stort tack, ni är mina förebilder! Annars det hade det aldrig blivit så bra som det blev.
Hade ni hoppats på ett inlägg om själva "Experimentet" istället? Vad som hände under Experimentet är hemlighetsstämplat och alla inblandade har tystnadsplikt. Eller, ok, lite bilder filmer o.s.v. kanske släpps när jag fått lite tid framöver. Håll utkik!
Nu har bitterheten lämnat sitt låsta rum i min hjärna och seglat iväg ut på det stora nätet. Skönt. Det här ska jag nog göra igen.
När hjärna och hjärta nu svävar på små moln igen så vill jag bara säga stort tack till alla som var med på experimentet! Det var riktigt bra taggning och fullt ös från alla på samtliga tester. Sweet vare. Och givetvis ett gigantiskt tack till försökskaninen som ställde upp på allt helhjärtat och med ett leende och störda kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar