EXTRA! EXTRA! EXTRA!
Corren gav visserligen en hyfsad bild av olyckan förra tisdagen på Ljungsbro fritidscenter, men Sillydeep går som vanligtett steg längre för att ge sina läsare de bästa scoopen. Vi ger dig "Berättelsen från insidan". Håll till godo!
Berättelsen börjar då jag och Janna befinner oss i gymmet för att träna. Jag jobbade kvällen innan och vi bestämde oss föratt stanna kvar i Ljungsbro och träna morgon för att slippa åka fram och tillbaka. Det innebar att jag var iLjungsbrobadet en tisdagmorgon för första gången på många år och att Janna var där en tisdagsmorgon för första gångennågonsin. Vi hann dock bara värma upp och börja med den första övningen innan träningen fick ett abrupt slut.
In i gymmet stormar vår kollega och meddelar att alla måste utrymma. Hon vänder sig även till mig, eller oss, och säger "Ta hand om Kalle!". Kalle är min morbror och chef och är inte typen som man måste ta hand om såvida det inte har häntnågonting riktigt allvarligt. Han är lite mer "kan själv". Janna och jag hastade mot personaldelen av anläggningen och möttesdär av stark klordoft, en utspridd sjukvårdsväska och en massa blod. Jag fortsatte i full fart förbi väskan och vidare ut i sökandet efter Kalle. Janna hade mer otur i sitt val av väg då hon sprang ner en sväng i maskinrummet som angränsar till klorrummet varifrån giftig klorgas spred sig. Ute hittade jag iaf Kalle, insåg att blodet kom från ett jack i hans ansikte och förstod lite mer vad som egentligen hade hänt. En olycka hade skett i samband med påfyllning av natriumhypoklorit, vilket ledde till klorgasutveckling. Kalle försökte då ta sig bort från klorgasen genom att flytta på en lastbil med sin överläpp.
Sedan blev det till att fullfölja utrymmningen av simhallen och kontrollera så att ingen blivit kvar någonstans i anläggningen (utrymmningen av den intilliggande ishallen insåg jag att min bror tagit tag i vilket gjorde att jag kunde släppa hela den biten). Kan för övrigt meddela att äldre män inte är så lätta att utrymma då dom har väldigt svårt att ta saker så allvarligt och prioriterar schamponering framför utrymmning med motiveringen "jag kan ju inte gå ut naken". Även utanför var det lite svårt att få folk att inte gå rakt mot klorgasen. Ett tips i liknande situationer är att ta sällskapets minsta barn och lyfta dit du vill att hela sällskapet ska röra sig. Fungerar finfint. Jag hann även med en tur in i klorgasen för att fixa fram ögondusch till Kalle men tror att jag var ganska bra på att hålla andan då.
Till anläggningen kom först några reportrar och därefter ett jättepådrag med 3 ambulanser, 4-5 polisbilar och fler brandbilarän vad jag sett på en plats i hela mitt liv. Min bror och morbror skickades iväg med varsinn ambulans då båda hade problemmed andningen. Efter ett tag började även Jannas andning att fungera allt sämre och hon fick syrgas och luftrörsvidgandei den sista ambulansen. När min mamma kom till platsen tror jag att jag kunde släppa allting lite (hon är en jäkel på attstyra och ställa) och insåg att Janna och ambulansmannen kanske hade rätt i att shorts och t-shirt inte var rätt klädseläven om jag verkligen inte frös över huvud taget.
Sedan fick jag åka med Janna i ambulansen in till US. Janna fick andas ien mask och blev inkopplad med lite sladdar och slangar. Jag fick nöja mig med en liten klämma på ena fingret. Väl inne påsjukhuset så lyckades ambulansmannen, efter en del möda, övertala läkarna att Janna inte alls behövde kläs av naken och spolasav folk i rymddräkter (det slapp dock inte min bror och morbror som blivit mer direkt utsatta). Vi hamnade istället direkt påakuten där läkarna medicinerade Janna lite till. Medicineringen fungerade väldigt bra och jag kunde ganska snart kila runtoch se hur det var med bror och morbror och även inse att Mli också hamnat på akuten efter att även hennes luftvägar börjatsäga ifrån.
Efter att jag fått berätta typ 9-10 gånger att jag verkligen inte hade några som helst problem att andas blev jag utskriven.Eller som corren beskrev det så fick "en kvinna" lämna sjukhuset redan samma dag. En kvinna.. Det räcker tydligen inte medatt vara 1,90 lång och ha kort hår. Min likhet med Kiera Knightley slår igenom ändå. Jag fick dock stanna kvar som anhörig(till dom flesta av dom andra). Kalle skickades vidare till medicinska akutvårdsavdelningen medan Jonny, Janna och Mlifick checka in på lungmedicinska avdelningen. Janna ville absolut gå själv men i valet mellan rullsäng och rullstol blev detändå stolen. Sedan blev det en heldag på sjukhuset med kontroller, rymning för att besöka Kalle o.s.v. För de fyra sjuklingarnablev det även övernattning på sjukhuset. Janna, Mli och Jonny gick det dock ingen nöd på då deras andningsbesvär var så gottsom borta och de hade godis, chips, dvd-filmer o.s.v.
Dagen efter skrevs alla 4 ut från sjukhuset och efter det har det gått åt rätt håll hela tiden för Kalle och varit fortsattbra för dom andra 3. På vägen ut till Ljungsbro tyckte dock den mötande trafiken att även dom skulle få en chans att skada oss.Som tur är har min bil ett hårt tak och det oidentifierande flygande föremålet lyckades endast åstakomma en repa på taket av min bil.
Det var vad som hände, ur min synvinkel. Sammanfattningsvis så gick det efter omständigheterna bra. Både min Janna, familjemedlemmar, kollegor, ambulanssjukvårdare, sjukhuspersonal och min bil gjorde ett riktigt bra jobb. Tack för det! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar