I fredags slog vi Borensberg borta för första gången på 12 år. Mina bihålor höll sig hyfsat lugna men jag klagade inte på att det blev en väldigt avslagen andra halvlek efter att vi avgjort redan i första (blev 0-6 till slut). Jag lyckades dessutom pricknicka in ett av målen. Efter en sådan uppstart på helgen förstod man ju att örebroresan skulle bli bra.
Vi var på plats på Örebrotravet väldigt tidigt efter att bland att ha kört genom 10milaskogen (skogen där dom just den här helgen sprang orienteringstävlingen "10mila" alltså). På tal om "milskogar" så måste jag tillägga att Nalle Puh inte bor i 7milaskogen. Uggla bor där, men inte Puh. Hur som helst så kom vi väldigt tidigt till travet. Vi kom så tidigt att det var fritt inträde även för dom som inte hade rikstravet-kort. Eller det kanske inte var det egentligen, men det var en grind som stod vidöppen. Väl inne på Örebrotravet förstod jag att det inte var samma standard som på den enda travbana jag varit på tidigare (Mantorpstravet). Det var mycket högre standard, på typ allt förutom musiken. Mantorpstravet är ju charmigt på sitt bonniga sätt, men det har inget att konkurera med mot Örebrotravet. Ja förutom musiken och läget då. Att jämföra Mantorpstravet med Örebrotravet är som att jämföra.. tja Mantorp med... Örebro.
När vi laddat några timmar för dagens första lopp så fick vi se våran "Burre" göra en riktigt bra kämparinsats i dödens och kriga sig in som 2a. Finfin debut och direkt upp på 5e-plats i rikstravets totalställning.
Själv gjorde jagen riktigt bra kämparinsats på spelfronten. Familjens V75a blev ju, trots 6 rätt, tyvärr ingen succé då det bara gav 21 kronor, men på övriga spel satte jag 4 spel av 10 och gick lite plus. 3 av dom spelen jag satte var för övrigt tvillingar (tippa vilka 2 hästar som ska komma först) vilket ju är lite extra kul. Även Janna gick plus på spelandet (om man räknar bort v75). Vad hon ska göra med sina 8 kronor tror jag inte att hon har bestämt ännu.
Det läskigaste på travet var när en äldre kvinna kom gåendes och missade att det var en trottoarkant mitt i asfalten. Hon tokstöp, med armarna längs sidorna, och slog i rejält i backen. Lite läskiga är ju också människorna som tar några steg därifrån och tittar på vad som har hänt. Det hela slutade iaf väl. Hon var lite förvirrad trots att huvudet mirakulöst nog inte slog i marken. Axeln fick ta smällen men höll ihop väl med tanke på årsmodellen.
Det blev väl sisådär 7 mycket trevliga timmar på en mycket fin travbana innan vi drog vidare mot nya äventyr.
Imorgon ska jag skriva mer om dessa "nya äventyr". Ni kan bland annat se fram emot en recension av Gustavsviks camping, ett sammandrag av en mörk äventyrsgolfrunda och ett allmänt matbetyg för Örebro.
Tjarå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar