En historisk dag

Igår var en historisk dag! För att ni ska förstå hur sjukt stort det var så tar vi det från början:
1999 började jag jobba som badvakt på Ljungsbrobadet (simlärare började jag som redan 1992). En arbetsuppgift som kanske inte får den största uppmärksamheten men som man ändå måste göra varje dag är att byta soppåsar. Det ska vara nya påsar i omklädningsrummen, i gymmet, på vandrarhemmet o.s.v. Sedan jag började jobba på Ljungsbrobadet för över 11 år sedan så har jag nog jobbat cirka 3 dagar i veckan i snitt. Varje dag byter man, lågt räknat, 10 påsar. Jag har alltså bytt ungefär (11*52*3*10=) 17 160 påsar på jobbet.

Efter några tusen bytta påsar så får man ju lite rutin på att ta fram rullen med påsar, rulla ut en påse, riva av och sätta i påsen. Men, inte allt för sällan, så händer det att jag råkar dra ut lite för mycket påse och blir förvirrad för att jag inte hittar perforeringen. Några av dom gångerna har tanken slagit mig att "Det var en fruktansvärt stor påse jag fått den här gången..". Men varje gång har jag blivit lika besviken då jag upptäkt att det bara varit jag som inte sett perforeringen och att påsarna var precis lika stora som vanligt. Tills igår.

Gymmet var tomt lite tidigare än vad vi stängde (trots att det varit mer knökfullare än någonsin tidigare under dagen) så jag gick i min ensamhet och var just i färd med att byta påsar i de två papperskorgarna som finns där inne. Så rullade jag ut påse och mer påse. "Nähä, jag missade visst perforeringen." Gick tillbaka och letade efter perforeringen. Testade att dra av påsen där det iaf var ett litet veck på påsen. Sen kände jag hur hela kroppen fylldes av det historiska ögonblicket som var på väg att uppenbara sig. Allting gick som i slow motion och det var lite av en out of body-upplevelse. Var det verkligen sant? Eller hade jag blivit brutalt lurad ännu en gång. För att vara helt säker så rev jag av påsen (vid vad som borde ha varit andra perforeringen), öppnade ena änden och drog den genom luften. Och som i en dröm så fylldes hela (jaa Hela) den avrivna påsen med luft. Det var en DUBBELPÅSE!!! Jag blev helt till mig av lycka, drog den fram och tillbaka genom luften några gånger till och njöt av vad jag såg. Sedan rusade jag till Janna och Albin för att få berätta (förmodligen ganska osammanhängande) om det otroliga som hade hänt. Det var en stor påse för papperskorgen och en gigantisk händelse för mig.

Om någon önskar att få se mästerverket så har jag den sparad i tryggt förvar och det är bara att höra av sig. Dubbelpåsen är alldeles för vacker för att ligga och glömmas bort i någon gömma. Eventuellt kan det t.o.m. bli så att vi startar någon form av möten där vi träffas, tittar på påsen (vid speciella tillfällen så som t.ex. årsdagen (10/1) så kanske vi t.o.m. kan dra den genom luften några gånger), pratar om egna påsminnen, diskuterar vad som egentligen hände i påstillvekarfabriken o.s.v.

Allt detta hände ju dessutom samma dag som jag vann 2 biljetter till handbolls-VM. Jag borde ha köpt en lott.

På tal om historiskt så är det här dessutom det 100:de inlägget i den här bloggen. Ha den äran bloggen!