Jag lånade det här av lilla Lasse Lindh. Och det är roligt, bara för att det är sant:
vi träffades liksom på chans
på nåt sätt ramla vi in i varann
och tänk att något jag alltid trott
skulle vara så svårt var så lätt
vi träffades liksom på chans
två katter i skydd ifrån regnet nånstans
och aldrig har kärlek drabbat mig så
och jag vet
jag är hopplöst svår ibland
men aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd
ingen ser och ingen vet
hur du lyser och hur du fångar
upp min skugga när jag är svag
å hur jag älskar att vakna
upp bland dina blonda lockar
och aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar