En gungstol

Vi har fått våra förlovningsringar i veckan (om det är någon som missat det). Vi är extremt nöjda med
hur de ser ut. Det enda vi är tveksamma till är storlekarna. Jannas är för stor, så den riskerar att ramla av. Vi får se vad vi gör åt saken. Min är väl egentligen rätt storlek, men det är tajt om man ska få den över leden på fingret. När jag försökte ta av den första dagen så tog jag i så hårt samtidigt som jag vred att jag pajade den leden på något vis. Så nu kan jag verkligen inte få av den. Men som någon klok person sa:
"Att klaga är som att sitta i en gungstol - du har någonting att göra, men du kommer ingenstans."

Så jag slutar klaga. Jag har saker att göra ändå.

Igår, när jag var och tittade på fotboll, klagade jag lite på att spänningen höll på att ta kål på oss i publiken (från början var för övrigt uttrycken "att göra kål på någon/något"). Det var ettan (Skeninge) mot tvåan (BK Ljungsbro) i division 5 västra. Det var säsongens fjärde sista omgång. Skeninge låg 3 poäng före men hade 8 måls sämre målskillnad. Jag fick det helt ärligt till att Skeninge slog 2 passar på under 50 meter i matchen. Bägge var på avspark. Trots det var det Skeninge som skapade mest i början av machen och missade bland annat Helt öppet mål från nära håll. Ljungsbro tog dock över mer och mer och fick en solklar straff som de/vi satte. Sedan var det Ljungsbro som hade allt spel och Skeninge som envist tjongade på allt som rörde sig. Det kändes farligt varje gång de slog långt, men de skapade egentligen inga riktiga målchanser förren vår målvakt skadade foten. När han skulle hoppa upp och plocka ner ett inlägg ville inte foten riktigt och istället kastade han bollen i insidan av den egna stolpen. Efter ett intensivt flipperspel togs bollen bort och jag kunde andas igen. Med typ 5 minuter kvar kom vår målvakt ut och tog bollen i famnen. Den framrusande Skeningespelaren tyckte då att det var en bra idé att sparka omkull vår målvakt. Smällen hördes enligt rykten till Mantorp. Klarare rött kort är svårt att få, men han kände ändå att det var läge att skälla ut vår målvakt och domaren. Sedan rann tiden ifrån Skeninge. Ljungsbro plockade hem en välförtjänt och ruskigt viktig seger. Med 3 matcher kvar är vi i serieledning på samma poäng som Skeninge. Resten av lagen är lååångt efter. Det är alltså 3 ruskigt spännande matcher kvar. Jag måste vila nu om jag ska orka med det.

På lördagskvällen blev det spelkväll. Rappakalja är ju riktigt kul, men det var synd att vi slutade spela innan vi kom till den där punkten där folk börjar skriva allt sjukare saker.

När de förvränger folks röster på tv (för att någon vill vara annonym) varför gör de då så att de låter som värsta lodisarna. Vore det inte roligare om de gav dom jättepipiga röster?

Jag spelade handboll (med en fotboll och mot en basketkorg, men det var tydligen handboll) med en 6-åring i veckan. När vi spelat i sisådär 30 minuter säger han "Jörgen, jag tror att jag drömmer."
"Ehh, jaha. Varför tror du det?"
"Jag tror att jag drömmer, men det händer på riktigt."
"Haha, hur menar du nu?"
"Jo, när vi började spela var jag jättedålig på handboll, men nu kan jag göra värsta sakerna. Jag tror att jag drömmer."
Skön kille.

Nu ska jag sluta skriva innan det här inlägget täcker upp hela bloggen. Tänk på gungstolen!

Sov gott!