Jag stör mig lite på när folk förkortar meldofestivalen med Mellon (eller borde det stavas Melon?). Ungefär som jag stör mig lite på när folk som jobbar med barn sätter -is efter allting för att det ska låta gulligt. Bästa sättet att sluta störa sig på det är nog att börja använda det själv. Eller?
I första deltävlingen av Mellon gick David Lindgren och Yohio (eller hur big-in-Japan-killens artistnamn nu stavas) vidare till finalen. Kommer inte ihåg en enda rad eller melodislinga från någon av de låtarna. Nu kanske det inte bara går ut på att göra någonting som sticker ut, men lite av tanken är väl ändå att man ska gilla/komma ihåg/nynna på låten efter att ha hört den en enda gång. Annars skulle de ju köra ett annat upplägg på programmet. "Svenska folket" är svåra att veta hur de tänker. Min nya slutsats är att man får plus för "lite ös", "känt namn" och "nyskapande". Kanske i den ordningen. Gadd torskade på för lugn låt. Bidrag 8 missade på att de var för okända. David Lindgren träffade ös och känd medan Yohio träffade lite grann av alla delarna (med svenska ögon sett). Nu har jag lärt mig och ska vara bättre på att tippa nästa vecka.
En trevlig kväll var det iaf. Vi hade FoT, MoS (eller RoS (eller RoSMoS)) och en liten hund på besök. Tacos, melo och musikquiz blev det (precis lagom svennebananigt). Jag förstår fortfarande inte varför det byter namn från frågesport till quiz när det handlar om musik, men det behöver man kanske inte veta. Till maten serverades husets vita, husets röda och husets gröna. Äntligen en ny färg att välja bland. Vackert var det.
Min brors minne är imponerande.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar