Svordomar ftw

Varför ägnar vi en stor del av vår tid åt att "lära" barnen att inte svära? Är inte det viktiga bara att de inte säger elaka saker? Vem far illa av att de säger "Helvete så jävla asbra du är!"?

Vi får sätta oss in i det hela lite först:

"Svordomar förekommer i princip inte i det formella språket då orden är tabubelagda. Det är detta "förbud" som ger svordomarna sin laddning."

Ok. Så "någon" har valt ut några ord som är förbjudna och genom det har dessa ord fått en laddning. Denna "någon" har sedan ett stort antal lärjungar, mer kända som lärare i synnerhet och vuxna i allmänhet, som har som uppgift att upprätthålla förbudet (=bibehålla laddningen i orden).

"Svordom är en typ av språkliga uttryck som många människor upplever som motbjudande eller stötande, varför de kan användas som kraftuttryck."

Det låter ju rimligt att det är motbjudande, eller till och med stötande, om någon använder förbjudna ord. Så vad skulle då hända om vi tog bort förbudet mot dessa ord. Behovet av laddade kraftuttryck skulle ju inte försvinna. En kvalificerad gissning är ju att barn (och andra) skulle testa sig fram tills de hittade andra ord som gemene man tycker är motbjudande och stötande. Jag är ganska så säker på att dessa ord skulle vara mycket otrevligare än "Fan", "Helvete" o.s.v.

Slutsats:
Vi lurar barnen att några harmlösa ord är förbjudna så att de inte ska behöva komma på otrevligare (och kanske elakare) uttryck att använda som kraftuttryck. Fan så jävla smarta vi vuxna är.

Ciao!