Det var en vacker vårdag, sånär som på vädret, och den unga lärarvikarien hade just avslutat en charmerande arbetsdag på den lilla landsortsskolan. Intet ont anande styrde han kosan mot sitt hem. Hans Volvo var hans slagskepp och i radion varvades tonerna från låtar du redan har hört flera gånger idag med de omisskännliga rösterna från Christer i P3. I tankarna sammanfattade han dagen som varit. Samtidigt såg han fram mot att få komma hem och mellanlanda hos sin älskade innan han skulle vidare på nya äventyr.
Färden gick, precis som alla andra dagar, i ett avslappnat tempo genom kohagar och mindre skogspartier utan några orosmoln alls. Framför sig hade han en annan liten bil, som höll ett ganska lagom tempo, och i bakspegeln ser han hur en tredje bil sakta närmar sig bakifrån.
Sen när omgivningarna övergår i hagar igen efter ett mindre skogsparti så får han syn på någonting längre fram längs vägen. Det är någonting stort och gult. "Jordbruksmaskin?", tänker den unga lärarvikarien. Han hoppas att den inte kör på vägen, vilket annars är den första känslan han får, eller att det annars finns möjlighet att köra om den ganska så snart.
De tre bilarna, som nu kör i nästan samlad tropp, närmar sig hastigt det gula hindret som tornar upp sig framför dom. Den unga lärarvikarien inser nu att det är en gigantisk markbearbetningsmaskin och till sin fasa ser han att den vänt sig med sitt enorma plogblad rakt mot de tre bilarna. Den lilla biten av vägen som inte täcks av plogbladet täcker istället själva maskinen upp med råge. Det är ett bakhåll!
Här tar vi ett kort reklam avbrott:
Om någon är intresserad av att köpa en bänkdiskmaskin, mikrovågsugn, frys eller dammsugare så är det just nu otroliga priser på Djurgårdsgatans finaste. Kom, kom och kika nu! Kompispris, spara flis!
Storyn sponsras av: Djurgårdsgatans hemelektronik, Walterssons League och ett russinpaket.
Det är ett bakhåll, och inte vilket bakhåll som helst. Det är ett genomslugt, välplanerat bakhåll som har gått precis enligt planerna. Vägen framåt är blockerad, bilen bakom har utan att väcka misstanke smugit upp så nära bakom att det inte finns någon möjlighet att backa och de två bilarna som nu omgärdar den unga vikariens bil bildar tillsammans en italiensk fickparkering som gör det omöjligt att försöka vända.
En välväxt man med en vaggande gång rör sig från den gula maskinen mot de tre bilarna. Han stannar till vid den första bilen och växlar några ord med föraren. Den unga lärarvikarien är nu helt klar över att även bilen framför honom är inblandad i komplotten. Med långsamma steg rör sig mannen nu mot lärarvikariens bil. Lärarvikarien inser att hans enda chans är att förhandla. Han vevar ner rutan, rättar till mustaschen och försöker se självsäker ut. Händerna har han på ratten för att visa att han inte har i avsikt att göra något motstånd och blicken är stadigt riktad snett upp åt vänster.
Mannen lutar sig sakta mot den öppna rutan och säger några korta ord med sin grova röst. Den unga lärarvikarien har av adrenalinkicken blivit oförmögen att ta in verbal information och koncentrerar sig istället på att se cool men fattig ut. Mannen går vidare till bilen bakom och återvänder sedan till sin gula maskin. Dock utan några som helst antydningar till att vilja flytta maskinen. Den unga lärar har vid det här laget stängt av sin bil, men bilarna framför och bakom honom har motorerna på. Antaligen för att visa att de är beredda att ingripa mot eventuella utbrytningsförsök.
Plötsligt får den unga lärarvikarien ett varsel tydligare än alla varsel han tidigare känt. Han lutar sig kvickt bort från den öppna rutan och sekunden senare skakas hela bilen av en enorm tryckvåg som sköljer över bilarna. Till och med den gigantiska, gula maskinen ser ut som om den vore gjord av gelé och mannen som står i "lä" bakom maskinen tar några staplande steg framåt av kraften. Den unga vikariens bil är rejäl men tryckvågen lyfter den nästan en bit bakåt och en isande känsla går genom lärarvikariens benmärg. Tryckvågen efterfölj av en öronbedövande smäll och ett moln av damm tornar upp sig bakom den gula maskinen. Molnet växer sig snabbt större och täcker snart större delen av den grå himlen.
Här måste vi tyvärr bryta storyn för ett viktigt meddelande: Vi har nu skrivit under hyresavtalet för vår nya lägenhet. Och det viktigaste av allt: Vår lägenhet är Inte 68 kvadrat. Den är 68,3 kvadrat.
Åter till storyn.
Ja sen så flyttade den gula maskinen på sig. Mannen i maskinen vinkade glatt när de tre bilarna körde förbi, genom molnet och vidare mot nya äventyr.
The End!
Storyn är baserad på en verklig händelse. De tankar som vi har påtvingat karaktärerna i storyn är dock berättarens egna gissningar och med största sannolikhet ingenting som karaktärerna tänkte. Eventuella överdrifter och rena lögner bör tas med största allvar så att inte storyn förlorar sin edge.
Vi ses i en blogg nära er när det är dags för en uppföljare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar